Sveriges viktigaste optimister podcast

Våga vara obekväm

0:00
23:29
Spola tillbaka 15 sekunder
Spola framåt 15 sekunder

Vad innebär civilkurage i dag? Rosa Parks och Martin Luther King är självklara historiska exempel på människor som vågade stå upp för det de trodde på. Men har vi blivit sämre på att ta ställning, eller har det blivit svårare att uttrycka en åsikt som går emot strömmen? Radioprofilen Kjell Eriksson lyfter fenomenet main character syndrome, där vi ser oss själva som huvudpersoner i våra egna liv medan andra reduceras till statister. Advokaten Anne Ramberg menar samtidigt att det finns för lite civilkurage i dagens samhälle: ”De som saknar civilkurage är fega och feghet har jag jättesvårt för.”

I ett nytt avsnitt av Sveriges viktigaste optimister står civilkurage, folkvett och individualism i fokus. TCO:s ordförande Therese Svanström samtalar med advokaten och tidigare generalsekreteraren för Sveriges advokatsamfund Anne Ramberg och radioprofilen och författaren Kjell Eriksson.

Therese Svanström menar att det har blivit tuffare och kostar mer att uttrycka sin åsikt. Sådant som tidigare uppfattades som ganska normala åsikter kan i dag väcka starka reaktioner.

”Jag möter jättehårt motstånd, hat och hot när jag uttrycker att jag tycker att det är bra med ett mångkulturellt samhälle att vi har nytta och glädje av invandrare i vårt land. Så det finns ju en glidande skala på vad som tidigare kanske var normala åsikter.”

För Anne Ramberg handlar civilkurage om att våga gå emot flocken och stå upp för något även när man riskerar att hamna i konflikt eller bli illa sedd. Samtidigt kan det hårda tonläget med hat och hot leda till självcensur, något hon ser som en farlig utveckling.

”Jag kan nog tycka att det är för lite civilkurage i samhället. Vi lever ju en kultur där vi är väldigt måna om att passa in, det uppmanar inte människor att visa civilkurage.”

I boken Folkvett, som Kjell Eriksson har skrivit tillsammans med Niklas Källner, beskriver han hur vi har hamnat i en kokong där vi inte längre ser varandra på samma sätt utan främst fokuserar på oss själva. Han kopplar det till fenomenet main character syndrome: vi ser oss själva som huvudpersoner och alla andra som statister.

”När man sitter på bussen till exempel, då är man huvudrollen i den här bussresan. Och då kan man ta telefonen och hålla den som en knäckemacka, på med högtalaren och sitta och snacka med någon eller titta på ett videoklipp som man vore hemma i soffan.”

Fler avsnitt från "Sveriges viktigaste optimister"