Hegemonisk logik

Dissidentpoddens Mazze Nilsson tar en närmare titt på rysk "hybridkrigföring" mot Europa, som enligt EU- och Nato-ledare ska omfatta drönarintrång, sabotage, mordbränder, cyberattacker och påverkansoperationer. Men narrativet är dåligt underbyggt och det kan snarare vara EU- och Nato-etablissemanget själva som för en form av psykologisk krigföring mot sin egen befolkning.En förmodad rysk drönare i PolenLänkar:https://valisluureamet.ee/doc/raport/2026-en.pdfhttps://www.politico.eu/article/gps-jamming-ursula-von-der-leyen-bulgaria-bulgaria-europe/https://www.telegraph.co.uk/news/2026/10/05/kremlins-dirty-tricks-reach-finnish-mps-lavatories/Prenumerera gärna på Substack (gratis eller betala €5 i månaden/€50 per år)Följ oss också på YoutubeDu kan också bidra till verksamheten på Swish: 123 647 06 94Eller köp en kopp kaffe!Var inte rädd - Tänk själv Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Crooke unpacks the concept he calls “the grand design”—a historical project he traces back to the 18th century and the Enlightenment, carried forward by organized networks including Freemasonry, the Illuminati, the Hellfire Clubs, and powerful European banking families. Citing Benjamin Disraeli’s 1850s warning about hidden movements shaping revolutions, and Churchill’s later reference to a “high cabal,” Crooke argues that a microscopic but immensely powerful minority has long shaped Western policy through financial leverage and covert operations—what some today call the “deep state.” The aim, he contends, is a secular, materialist, utilitarian world order in which human beings are severed from religion, family, and civilizational identity.Joe Biden’s speech “The Battle for the Soul of the Nation” was given on September 1, 2022 in the Independence Hall in PhiladelphiaHe also talks about how the West shifted from a redemptive self-image to a rigid Manichaeanism—visible, he says, in Biden’s “good versus evil” rhetoric—which makes political settlement with Russia and Iran all but impossible. Against this, Crooke contrasts the “other consciousness” of civilizational states such as Iran, Russia, and China, rooted in spiritual and esoteric traditions (Suhrawardi, Ibn Arabi, Taoism, shamanism) that understand time and reality differently. He also addresses Europe’s role, warning that a declining West may delegate its last lever of power—nuclear threat—to a Europe he describes as increasingly “mad.” But a painful catharsis may give birth to something new, and individuals should cultivate inner quiet, truth, and integrity rather than seek to control history. He recommends Henri Corbin for those wishing to understand Shia thought, and suggests that the Western mind’s inability to hold paradoxes is itself a barrier to deeper understanding.You can find Crooke’s article “The War of Grand Design” here in Consortium News Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Mazze Nilsson jämför EU med Robert Musils "Mannen utan egenskaper": båda saknar gemensam berättelse, vilket ger tom symbolpolitik och handlingsförlamning. Utgångspunkten är att romanen kan fungera som en spegel för att förstå unionens inneboende problematik. Mazze understryker att jämförelsen gäller den underliggande frågan: hur skapar man legitimitet i en politisk enhet utan gemensam nationell berättelse? Musil svarade aldrig, hans roman förblev ofullbordad, precis som EU:s projekt. Slutsatsen är att möjligheternas modus inte är självförsörjande; någon måste till slut välja och ta ansvar. Ulrich kunde inte - frågan är om EU kan? Troligtvis inte. Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Den förträfflige och oförtröttlige Mats “Mazze” Nilsson har för Dissidentpodden återskapat det anförande han höll på Svenska Fredskommitténs seminarium om “Norden kärnvapenfri zon” den 17 oktober, 2026. Prenumerera gärna på Substack (gratis eller betala €5 i månaden/€50 per år)Följ oss också på YoutubeDu kan också bidra till verksamheten på Swish: 123 647 06 94Eller köp en kopp kaffe!Var inte rädd - Tänk självTranskription följer här:Välkomna till ännu ett avsnitt utav dissidentpodden. Jag tänkte idag egentligen bara försöka återskapa ett anförande jag höll lördagen den sextonde om kapprustningens hot mot demokratin på Svenska fredskommitténs möte. Och det är alltid svårt att göra med hjälp av stödanteckningar men jag tror att det ska gå bra.Det som jag pratade om då var som sagt kapprustningens hot mot demokratin. Och där tog jag upp militär upprustning, demokratisk urholkning och Europas väg mot kriget. Och då tittade jag då på de här sammanflätande kriserna i Europa. Det ena är då kriget och upprustningen och det andra handlar om demokratins allmänna tillstånd.Och det är min övertygelse att de här kriserna inte bara sammanfaller utan de förstärker varandra på ett sätt som gör dem farligare tillsammans än vad de är var och en för sig. Den svenska och EU-mässiga politiken har nu tagit fasta på att Ta in Europa,NATO och EU i det här fallet mot krigsberedskap 2030 som ett uttalat mål. Det här i ljuset av Rysslands syn på NATO gör att de ser från ryskt håll en eskalering. Och det här kan komma att starta det här kriget betydligt tidigare än 2013. Vad då den här eskaleringen, den här krigsrisken med demokratin har att göra?Allt, hävdar jag. För när demokratiska stater förbereder sig för krig förändras de. Institutioner som byggts upp under decennier för att skydda medborgars rättigheter, säkerställa insyn och begränsade maktmissbruk i demokratier. De här institutionerna sätts under press. Och historien visar då att de väldigt, väldigt sällan återhämtar sig oskadda.Så om vi börjar med att titta på omfattningen av det jag talar om. De globala militärutgifterna nådde en rekordnivå på 2,7 Biljoner dollar 2024 och det är tionde året i rad då det skett en ökning av militära utgifter. I Europa så ser vi hur Tyskland investerar 650 miljarder euro över fem år.Frankrike 430 miljarder och en rad andra länder följer ju efter. Och det här är en upprustning i en skala som vi knappt ens såg under det kalla kriget. Om man väljer att som jag tittar historiskt och tittar på strategin som har använts bakåt i tiden så finns det ju en situation när Berlinmuren föll 1989.En möjlighet som vi missade att där och då bygga en varaktig inkluderande europeisk säkerhetsstruktur. En som tog hänsyn till Rysslands legitima säkerhetsintressen. Den här möjligheten förspildes och vi såg under 90-talet och 00-talet ett expanderande NATO. Vi såg NATOs icke-sanktionerade bombningar utav Serbien och de här ursprungliga försäkringarna som gavs till de gamla Sovjetrepublikerna och Ryssland i synnerhet.Och de här västliga rösterna som varnade för att expandera österut, Cannon, Matlock, Burns, även Kissinger, Mersheimer, de avfärdades och ignorerades. Och det är i det här sammanhanget den här nuvarande upprustningen och de nuvarande krigen måste förstås. Man drog slutsatsen från ryskt håll och man kan debattera om det var rätt eller felmen man drog i alla fall slutsatsen i Ryssland att NATOs expansion utgör ett existentiellt hot mot den ryska staten. Och i ryska ögon så blir då det pågående kriget ett defensivt krig för överlevnad. Och då har EU och NATO valt att föra ett proxykrig genom Ukraina och deklarerat sinavsikt att öka leveranserna till Ukraina utav allt ifrån långdistansdrönare till kryssningsrobotar. Allt för att kunna flytta in kriget på ryskt territorium. Moskvas varning förblir entydig. Om det här fortsätter kan man inte utesluta direkta angrepp på europeiska produktionsanläggningar. Och det här är då det scenariot vi har, att Ryssland kommer inte vänta till 2030.Att proxykriget glider allt mer över i ett krig mellan NATO och Ryssland utan formell krigsföring dock. Så att de här blivande attackerna kan komma redan 2027 om det skulle te sig illa. Och det här sker ju då på grund av att väst inte tänker strategiskt. Man vet inte egentligen vad motiven till kriget är.Man kan inte fastställa vilken typ av krig man för. Man vet inte vad man ger sig in på. Man kan inte sin historia, man kan inte sin Klausowitz. Problemet är att våra ledare undviker att göra de här bedömningarna av vilken typ av krig, vilka effekter, vilka möjligheter finns till någonting som kan omvandlas till en seger.De talar bara om en krigsberedskap 2030 som de pumpar in pengar i. Som om det här vore en teknisk övning i upprustningsbyråkrati. Inte en existentiell fråga för det land man vill, så att säga, Besegra. De diskuterar budget, de diskuterar produktionskapacitet, de diskuterar leveranstider. Ingen diskuterar konsekvenser utav upprustningen och påföljande kriget med Ryssland.Och här har vi då lite av kärnkärnan i den här föreläsningen att Upprustning hotar då demokratin. Urholkningen av parlamentarisk kontroll blir det första hindret som man försöker kringgå. IPU, Interparliamentarian Union, publicerade i oktober 2025 en rapport med titeln Democratic Checks, Military Balances, Parliamentary Oversight in an Era of Rising Military Expenditures. Så hette den.Och där varnas för okontrollerade försvarsutgifter och det varnas för hur det riskerar att försvaga demokratisk kontroll. Avleda medel från väsentliga offentliga tjänster som hälsa, utbildning, vård, omsorg och tillåta verkställande makt att agera tämligen utan parlamentarisk kontroll. Rapporten pekade på ett särskilt problem, det vill säga att en betydande del av militära utgifter låses upp tidigt i processenmed hänvisning till nationell säkerhet och krishantering Det blir inte transparent och eventuella senare majoriteter kan inte avbryta en beställning av till exempel fyra eller fem franska måltavlor till den svenska marinen. För de är då redan beslutade om och de offentliga medlen är redan uppbundna i kontrakt. Försvarsbudget växer snabbt. En allt större del av den här budgeten hemligstämplas.Det placeras utanför en normal budgetprocess och då försvagas en viktig grundsten i den demokratiska kontrollen. Det vill säga medborgarnas rätt att veta hur skattepengarna används för att vi ska kunna hålla våra företrädare ansvariga. Vi vet inte det för allt hemligstämplas. Och då har vi ett hot som blir större än enbart det hemlighetsfulla.Vad händer om en extremistisk regering eller en regering som vill vända vapnen mot den egna befolkningen tar över en väldigt tungt beväpnad stat? Regeringar kommer och går, men missiler, stridsvagnar och militära Infrastrukturella satsningar tenderar att bestå. Nästan ingen frågar sig vem kommer att ärva den här massivt upprustade EU-nato-armen inom Europa. Ett mindre närvarande USA.Man låtsas på något sätt att Europa kommer kunna hantera sin egen säkerhet. Men Europa bygger upp sin militära makt samtidigt då som man försvagar de institutioner som är avsedda att hålla militären i schack. Så att säga Europa har satt säkerheten i ett rum när man diskuterar och de värderingar som man säger sig stå för i ett annat.När man agerar som en part i ett proxykrig. Och det här är inte ett abstrakt hot. Vi har sett tidigare genom historien att demokratiska institutioner inte kunde stå emot krafter som till slut förintade dem. Sydamerika har ju varit ett sånt här exempel. Och en av mekanismerna var just att de militära strukturerna i vissa länder hadefallit i händer på odemokratiska krafter. När demokratin väl hade försvagats nog så kunde de här juntorna med lätthet kliva in och ta över makten. Koppla detta då till hur lätt det idag blir att förvrida huvudet på medborgarna. Desinformation, utländsk inblandning kan presenteras som en nyhet. Man har AI-driven manipulation som kan användas.Man formar debatter långt innan människorna röstar. Och… Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

“Kriget är en gigantisk tvättmaskin som sköljer medborgarnas stulna pengar genom floder av blod och vidare in på företagens och finanskapitalets konton.” Detta skriver Patrik Baab i sin essä om krigets och finansinstitutionernas logik. Dissidentklubbens Henry Söderström har översatt essän och den finns ävan att läsa som text nedan. Den publicerades på Baabs Substack den 6 augusti, 2026. Länk.Ett långt och blodigt uppskov med konkursenVarför våra eliter behöver krigetav Patrik Baab, den 6 augusti 2026Pizzakartongerna. Det var det första han lade märke till: de sönderrivna, fettfläckiga, halvöppna pizzakartongerna som låg på den slitna heltäckningsmattan i korridoren på femte våningen i lägenhetskomplexet Chelsea Cloisters på Sloane Avenue. Chauffören från Seico Car Service hade kört honom dit från Heathrow på knappt en timme. Han checkade in, kastade resväskan på sängen och satte sig sedan direkt i bilen igen för att samma eftermiddag kunna klippa sitt första tv-inslag från London i studion på Great Chapel Street.Petra och kollegorna på hemmaredaktionen hade satt ihop ett paket med några underhållande reseinslag under rubriken ”Välkommen till Storbritannien!”. Avskedet präglades av hjärtliga skratt och alla gladdes åt den nyblivne korrespondenten. På redaktionen i Soho möttes han med ett vänligt leende:– Den här mannen ringer inte bara, sade redaktionschefen lättsamt. Han skriver brev till mig. Sånt gillar jag!Det var den 1 juli 2003. Staden plågades av en extrem värmebölja. Premiärminister Tony Blair befann sig mitt i den allvarligaste krisen i sin karriär – en kris kring manipulerade underrättelserapporter som Downing Street hade använt för att motivera invasionen av Irak tillsammans med USA, i strid med folkrätten. I det ständiga nyhetsflödet försvann därför frågan om vem som tanklöst slängt de tomma pizzakartongerna i korridoren.Till en början funderade han inte heller särskilt mycket på de många långbenta unga kvinnorna i korta kjolar som samlades i entrén till Chelsea Cloisters när kvällen kom. En efter en passerade de portvakten, gick ut på Sloane Avenue och steg in i olika sportbilar. Deras brutna engelska och de fragment av ryska eller ukrainska som kunde höras avslöjade dem som ukrainskor. Han antog att de var turister som hade fått tips om Chelsea Cloisters som ett bra ställe att bo på.Några dagar senare lade han märke till Lamborghinihandlaren vid tunnelbanestationen South Kensington. Där stod alltid de senaste bilmodellerna uppställda – gula, röda och svarta cabrioleter och sportbilar. Sakta började det gå upp för honom att någon måste köpa alla dessa lyxbilar runt Hyde Park.Det fanns ofattbart mycket pengar i staden.Finansindustrin skapade ständigt nya finansiella konstruktioner: komplexa värdepapper, säkerställda skuldinstrument, ofta byggda på undermåliga fastighetstillgångar, samt kreditderivat som påstods skydda mot kreditförluster men i praktiken fungerade som rena vadslagningar. Bankirer skapade pengar ur tomma intet och såg fram emot nya vinster. Efter Irakkriget skulle oljan från ökensanden skölja in som nya pengar i fickorna på finansdistriktets lånehajar, eftersom nya råvarutillgångar skapade grunden för nya derivataffärer och nya lån, med nya premier och ränteintäkter i kölvattnet.Den som hade mindre än 50 000 pund i månaden i grundlön, bonusar och premier betraktades nästan som ett socialfall. Pengarna försvann till skatteparadis, lyxbostäder, lyxbilar – och till kvinnorna som tog plats passagerarsätena.Och det var också dessa kvinnor som, efter arbetsdagens slut, ibland beställde mat sent på natten och slängde sedan, utmattade, ut pizzakartongerna utanför dörren till rummet.Det var sådana scener han kunde iaktta om kvällarna när han satt utanför på puben Hour Glass på Brompton Road och drack en eller två extra pints för att varva ned efter den nervösa, uppskruvade rytmen i det dagliga arbetet med tv-inslag och nyheter.Premiärminister Tony Blair var det ständiga samtalsämnet, liksom de “dodgy dossiers” med vilka han, genom tvivelaktiga metoder och lögner om påstådda massförstörelsevapen i Irak, hade försökt dra in landet i ett krig som – fullt synligt för den som ville se – var ett krig om Iraks olja. Den oljan skulle i sin tur bli grunden för nya spekulativa affärer, nya råvaruterminer, nya lån och nya investeringar.Det var inte bara regeringsexperten David Kelly, som BBC avslöjade som källan till uppgifterna om regeringens vilseledande kampanj, som fick betala med sitt liv för finansindustrins vinster, utan också Iraks folk.Finansmännen däremot hämtade sina cabrioleter i det underjordiska garaget, plockade upp ett sällskap eller försvann in på nattklubben på andra sidan gatan.Kreditbubblan blev allt större tills Irak sjönk ned i inbördeskrig och kaos och bubblan slutligen sprack år 2008. City of London var – och är – en stat i staten. Ända sedan Maggie Thatcher avvecklade landets industriella bas för att bryta arbetarklassens makt har pengar i Storbritannien framför allt tjänats inom finansindustrin. Om hur finanskrisen byggdes upp och var dess orsaker stod att finna rapporterade korrespondentkontoret nästan ingenting; man ägnade sig i stället åt århundradets bästa sommarväder, “Lady Diana-fanklubben” från Veitshöchheim i den bayerska regionen Nedre Franken och naturligtvis Tony Blairs permanenta kristillstånd.Om det fanns någon tid över grillades det på takterrassen i den ljumma kvällsluften, till exempel under fotbolls-VM sommaren 2006 då ölen flödade i strida strömmar. På vägen hem från Soho kunde han beundra diamantbolaget De Beers butik på Piccadilly – en påminnelse om de verkliga maktförhållandena.I bokhandlarna låg Monica Alis roman Brick Lane staplad i högar: Nazneen är nitton år när hon lämnar sin lilla by i Bangladesh för att gifta sig i London med en man hon aldrig tidigare träffat och som är betydligt äldre än hon själv. Outbildad men intelligent inser hon snart att mannens stora drömmar om välstånd och social framgång aldrig kommer att förverkligas. Hennes egna små drömmar går däremot i uppfyllelse: hon lär sig engelska av sina döttrar, får arbete i en klädfabrik och finner en karismatisk vän i Razia. När hennes make bestämmer sig för att återvända till Bangladesh och älskaren Karim alltmer vill pressa in henne i idealbilden av en muslimsk kvinna frigör hon sig från dem båda och väljer ett liv i England.I denna roman fann London vägen till sig självt: staden som löfte. Den som kom hit från den religiösa enkelhetens och den kulturella efterblivenhetens djungel kunde på egen hand bana sig en väg till friheten. London som färgstark, kosmopolitisk och tolerant huvudstad – så ville staden se sig själv. Scenen var Brick Lane, gatan där många fattiga invandrare från Bangladesh lärde sig vad det innebar att vara brittisk.Tio år senare skulle han intervjua en statssekreterare från Schleswig-Holstein som just under denna tid hade arbetat med riskhantering på Deutsche Bank i London och som via De gröna kommit till Kiel, där han mellan 2012 och 2017 tjänstgjorde som politiskt tillsatt tjänsteman, först i finansdepartementet och sedan i delstatskansliet.– Jag bodde på Brick Lane, jag vet vad det betyder.Han svarade:– Jag känner till Brick Lane. När jag var där 2003 såg jag ett stort antal yuppies!Stämningen frös omedelbart till is.– Ställ gärna lite mer precisa frågor!Ett borgarbarn som ville framställa sig som en man som kämpat sig upp på egen hand. År 2024 gick han vidare till stiftelsen Klimaneutralität. Där fortsatte han att genomföra programmet för ”klimatförändring” som drivs fram av Rockefeller Foundation och som öppnar nya marknader för finanskapitalet.När Monica Ali publicerade Brick Lane hade gatan sedan länge börjat förvandlas till ett centrum för turister och höginkomsttagare. En fredagskväll drack han två pints utanför puben Nelly Dean’s på Dean Street och promenerade sedan österut. Den sommarkvällen kunde… Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Mazze Nilsson of Dissidentklubben in a conversation with Jeffrey Sachs where he outlines his four-point peace plan for Ukraine. It is based on the principle of "indivisible security" from the Helsinki Final Act, arguing that Europe is secure only when all parts, including Russia, are secure. He claims the West broke a 1990 promise not to expand NATO eastward and ignored Russia's longstanding security concerns, leading to war. His plan calls for: (1) Ukraine returning to neutrality; (2) ending NATO enlargement; (3) Ukraine becoming an EU candidate as a neutral country; and (4) a ceasefire along an armistice line, without requiring a formal territorial settlement. Sachs urges Nordic countries—especially Sweden and Denmark—to support peace talks, praising Norway and Finland's initiative to call Putin, and says Germany bears major responsibility and would benefit most from peace. He also argues that Europe must regain its independence.Please all Swedish readers and viewers. Share this important talk with your friends to try to reach the mainstream audience. It could be a matter of life and death. If not for you - for your children and grand children. This insanity has to stop. And peace prevail.Link to the written peace plan in Common Dreams: “Jeffrey Sachs - A Proposed Settlement Plan”The conversation was recorded the 29:th of October, 2026. Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Dags igen för Mazze och Mattias! I detta avsnitt talar de om det som få verkar vilja tala om: risken för ett storkrig i Europa och den kärnvapenlogik som ligger och puttrar i bakgrunden - vardagen i Sverige står i skarp kontrast till de protester och ekonomiska sprickor som breder ut sig runtom i Europa.Stackars Kassandra, ingen lyssnar på henne - eller på oss. Detalj ur målning av Evelyn De Morgan (1898)Mazze tar avstamp i Kassandramyten: den som ser undergången komma men inte blir trodd. För visst är det märkligt hur tecknen finns där – eskalationsstegen, de ekonomiska siffrorna, upprustningen – men debatten fortsätter som om framtiden vore given.Samtalet rör sig genom Kubakrisen och Vasilij Archipov, Able Archer-övningen 1983 och de tillfällen då världen var nära att tippa över. De diskuterar hur dagens autonoma system och hypersoniska missiler radikalt kortar reaktionstiderna – och hur den ökade övervakningen både är en fara och en möjlighet. De pratar om krigsekonomin, den nya “Defense, Security and Resilience Bank”, finansialiseringen av väst och varför kriget inte är tänkt att ta slut utan att förvaltas.Med hjälp av Commedia dell’Arte som liknelse – teknokraterna (il dottore), den skrytsamme kaptenen (il capitano), den kloka tjänsteflickan Columbine – analyserar vi EU:s Ukraina-politik som en teater där de verkliga besluten fattas vid sidan av manuset. Publiken sitter fortfarande perplex, men det kokar under ytan.Ett samtal om historiens drivkrafter, hybris och frågan vi alla borde ställa: vad är det egentligen som händer med vårt land och Europa – och gynnar det våra intressen?Prenumerera gärna på Substack (gratis eller betala €5 i månaden/€50 per år)Följ oss också på YoutubeDu kan också bidra till verksamheten på Swish: 123 647 06 94Eller köp en kopp kaffe!Var inte rädd - Tänk själv Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Länkar:“ Jeffrey Sachs - A Proposed Settlement Plan“...addresses the causes of the war rather than only its symptoms.”https://www.commondreams.org/opinion/framework-for-peace-in-ukraineThe Sach’s Plan Will Be A Bitter PillIt takes NATO off the table and makes Ukraine a neutral state. Acceptable?Leon Vermeulen - Oslo Brought Ukraine and Europe to the White House PlanNow what? “ Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Ola Tunander och Mattias Forsgren om Europas nedgång och risken för ett kärnvapenkrig. Mattias artikel “Hegemonic logic” som Ola och Mattias resonerar kring kan du läsa här. Samtalet spelades in 15 oktober 2026.Prenumerera gärna på Substack (gratis eller betala €5 i månaden/€50 per år)Följ oss också på YoutubeDu kan också bidra till verksamheten på Swish: 123 647 06 94Eller köp en kopp kaffe!Var inte rädd - Tänk själv Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe

Europa missförstår Ryssland. Något som har rötter i upplysningstidens idé om “den andre”, brittisk 1800-talspropaganda och moralisering av säkerhetspolitik. Detta gör att ryska säkerhetsintressen avfärdas som illegitima. Detta har gång på gång lett till att diplomati ersatts av inringning och konfrontation, från Krimkriget till NATO:s expansion. Dissidentklubben argumenterar för att fred kräver ömsesidigt erkännande av säkerhetsintressen och europeisk strategisk autonomi, inte permanent konfrontation.Lästips: https://multipolar-magazin.de/artikel/ein-strategischer-irrtum Get full access to Dissidentpodden at dissidentpodden.substack.com/subscribe