#54 - 1980-talet

God jul och god avslutning på poddsäsongen. Vi gör klart med vår historiska genomgång genom att diskutera det halvfärdiga decenniet vi befinner oss i, samt sammanfattar höstens vandring genom 100 år av film. Avsnittets huvudämne blir dock summeringen av året som gott som brukligt är i slutet av december. 2024 kommer kanske inte gå till historien som tidernas bästa filmår men en del guldkorn lyckades vi ändå hitta och i vanlig ordning presenterar vi dem i form av varsin topp 5-lista. Franska vampyrer, kinesiska hundar, lettiska katter, amerikanska body builders, det får plats lite allt möjligt bland våra favoriter. Nu blir det uppehåll på obestämd tid så vi vill tacka alla som lyssnat under de två och ett halvt år som podden rullat på. Och vi hoppas ni är med oss om vi kommer tillbaka!

Vi närmar oss slutet på vår historiska genomgång och har kommit fram till förra decenniet, 2010-talet. Ännu mer nostalgi, ännu mer franchises, ännu mer kreativ torka. Eller? Vi diskuterar bl a produktionsbolag som de nya auteurerna och skillnaden mellan bra skräckfilmer och bra filmer som är skräck. Med svansen mellan benen efter att nästan uteslutande gett manliga regissörer utrymme i vår historiska genomgång så har vi nu försökt kompensera. Felix har sett Eden av Mia Hansen-Løve om Paris musikscen på 90-talet i Daft Punks skugga. Krille har sett On Body and Soul av Ildikó Enyedi, en ungersk film om drömmar och relationer som för tankarna till Kaurismäki. Hille har sett House of Hummingbird, koreanska regissören Kim Boras coming of age-film om tonårsbekymmer i Seoul 1994. Och såklart tipsar Krille om några andra hidden gems från 2010-talet.

Det nya millenniet är här och vi har kommit fram till filmerna vi konsumerade under våra populärkulturellt formativa år. Vi snackar om filmindustrins begynnande besatthet av nostalgi, våran egna anti-nostalgi, DVD-extramaterial och annat kring 00-talet. Till avsnittet så valde Felix att kolla på Alexander Paynes trassliga kompis/vinkännarfilm Sideways från 2004 och därmed tvinga Hille spendera tid med usla män igen. Krille har sett Lucille Hadzihalilovics film Innocence från samma år om en mystisk internatskola som är lika svår att analysera som regissörens namn är att uttala. Hille valde australiensiska stop-motion-drama-komedin Mary & Max om en 8-årig mobbad tjej som börjar brevväxla med autistisk man i 40-årsåldern. Estland, Spanien, Iran, Österrike och Japan representeras i Krilles avslutande filmtips.

Vi har kommit fram till slutet på förra milleniet när vi tar oss an 1990-talets filmutbud. Vi ser tillbaka på de filmer vi såg när vi små, diskuterar indie-filmens storhetstid och Krille börjar inse varför han hatar ny film. Det blir idel mörker i och med filmerna vi valt att fokusera mer på. Krille pratar om engelska Mike Leighs film Naked från 1993, en film som är full av svärta och svårgillade karaktärer. Hille grottar ner sig i amerikansk kult-misär i och med Harmony Korines splittrande film Gummo. Felix har sett Kiyoshi Kurosawas (no relation) film Cure från 1997, en crime-thriller som eventuellt lånar från När lammen tystnar, Dr Mabuse och Martin Beck. Det blir allt svårare för Krille att hitta okända filmer men några pretentiösa filmtips från 90-talet har han ändå lyckats vaska fram.

Vi kommer allt närmare nutid i vår filmhistoriska resa och kan nu, tekniskt sett, prata om filmer som kommer under vår levnadstid. Därför börjar vi fokusera på ett årtionde åt gången när vi i detta avsnitt tar ett grepp om 80-talet. Nostalgiskt uttjatat nuförtiden men hur var det egentligen när det begav sig? Var paniken kring videovåldet rimlig och hur mycket förstörde "high concept"-trenden filmmediet? Eftersom Halloween står för dörren blir det skräcktema på våra individuella filmer; Felix tar sig an skräckkomedi-serien Evil Dead, Hille försöker övervinna barndomstrauman genom att återbesöka Poltergeist och Krille pratar om Stephen King i allmänhet och filmen Christine i synnerhet. Självklart avslutas det hela med några bortglömda filmtips.

Kinomatiskt är fortsatt decimerat då Felix denna gång fick kasta in handduken. Därför är det Hille och Krille som själva lotsar er genom filmens 60- och 70-tal. Det blir bl a snack om europeiska auteurer, franska nya vågen, New Hollywood och Third Cinema. Hille fördjupade sig lite extra i franska nya vågen och fokuserade på Jean-Luc Godards stilbildande film Vivre sa vie från 1962. Krille tog sig till Turkiet och filmen Time to Love från 1965, en absurd kärlekshistoria som doftar Lanthimos. Vi hinner också avhandla Felix film, Sidney Lumets Dog Day Afternoon från 1975 med en Al Pacino i högform som en misslyckad bankrånare. Som vanligt kommer även Krille med några obskyra tips från dessa årtionden.

Vår resa genom filmhistorien fortsätter och vi är framme vid 40- och 50-talet. Eftersom Hille var sjuk så fick vi ringa in en gammal Kinomatiskt-bekanting; Yasmin, känd från avsnitt 22. Tillsammans pratar vi bl a om krigets påverkan på 40-talets filmlandskap och om 50-talets "Golden Age of World Cinema". På vägen genom dessa decennier hamnar vi i Storbritannien i och med Felix filmval, det färgsprakande balettdramat The Red Shoes från 1948. Nästa stopp är Japan och undantryckta känslor i klassiska familjedramat Tokyo Story från 1953, en film som Hille valde och vår gäst därför "tvingades" kolla på. Slutligen hamnar vi i Italien med Krilles val, La Strada, Fellinis cirkus-fantasi från 1954. Återigen ger även Krille några tips på lite mer bortglömda filmer från de aktuella årtiondena.

Vi är tillbaka! Efter ett längre sommaruppehåll kör vi igång igen med en höstsäsong där vi kommer ta oss igenom 100 år av filmhistoria hela vägen fram till jul. Vi börjar på 1920-talet och pratar bl a om början på Hollywoods studiosystem, övergången från stumfilm till talfilm, tysk expressionism, för att sedan gå över till 30-talet USAs fortsatta dominans, färgfilmens intåg och tidig animerad film. Vi har även sett varsin film från denna era; Felix har kollat den evigt inflytelserika Dr Caligaris kabinett från 1920, Hille har sett svensk-danska pseudo-dokumentären Häxan från 1922 och Krille har sett screwball upphöjt till 1000 i form av Bringing Up Baby. Krille listar även några lite mer okända filmtips från 20- och 30-talet.

Sista avsnittet innan ett sommaruppehåll blir tillika ett jubileum. 50 avsnitt! Vem hade trott? Till avsnitt 50 har vi valt varsin film som fått andra att utbrista "VA?! Har du inte sett den!?" Som cineast så är det kanske märkligt att Krille inte har sett Cinema Paradiso, den båda prisade och älskade italienska filmen som i mångt och mycket handlar om kärleken till film. Krille har alltid haft en dålig känsla för filmen men har den känslan ändrats när han till slut sett filmen? Med Heathers som en favorit så känns det som att även Breakfast Club hade kunnat vara nåt för Hille men hon har faktiskt aldrig sett den förrän nu. Är det en ny higschool-favorit är den för problematisk för Hilles smak? Psycho är väl en film som nästan alla sett, framförallt såna som Felix som älskar många som influerats av Hitchcock? Inte? Så dags då! Men lever den upp till sett rykte? Med tanke på att sommaren mer eller mindre redan är här så fanns det bara ett rimligt tema får Krilles lista: topp 5 regn-scener.

Vi har pratat om ettorna på bästalistorna från IMDb, Letterboxd och Sight and Sound. Nu tar vi oss an en annan topplista, nämligen Krilles egna topp 100-lista. En lista som uppdateras varje år och som senaste åren haft Wong Kar-wais mästerverk In the Mood for Love i topp. Tycker Krille om den lika mycket efter att ha sett den ännu en gång och håller Hille och Felix med om att det åtminstone är en av tidernas bästa filmer? Hille och Felix har även kollat på varsin film från listan som de inte sett tidigare och båda valde franskt. Felix valde actionpackade The Wages of Fear från 1953 medan Hille spanade in den surrealistiska Last Year in Marienbad från 1961. Båda två fick även i uppdrag att välja sina tre favoriter från Krilles lista som visade sig inte vara helt lätt.