Hemma hos Strage

På sjuttiotalet blev hammondorganisten Merit Hemmingson en stjärna genom att tolka svensk folkmusik på albumen "Huvva! – svensk folkmusik på beat", "Trollskog" och "Bergtagen". Nu är hon aktuell med albumet "Pekkos Per å jag", en hyllning till en av 1800-talets främsta spelmän. Hemma hos Strage pratar hon bland annat om att bli stenad och kallad "vit djävul" i Harlem, om att bli bjuden på en drink av Miles Davis och jamma med hans band ("det var som att spela på moln"), om att få pianolektioner av den argentinske soundtrackmästaren Lalo Schifrin, om att bli fördömd av Svenska Folkmusikförbundet, om att spela på Hultsfredsfestivalen med sina fans i The Ark, om att samplas av hiphopare som DJ Embee och Canibus och om att 1963 samla kvinnliga amerikanska jazzmusiker till den 150 gig långa folkparksturnén "Merit Hemmingson and her girl stars" som för Merits del slutade hos en psykiater. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Airbourne bildades för 25 år sedan hemma i australiska Warrnambool och har blivit kända för sin (milt sagt) AC/DC-doftande rock'n'roll. Bröderna Ryan (sång/gitarr) och Joel O'Keeffe (trummor) jämför sin grupp med en familjeägd fish & chips-restaurang och sitt turnerande med tidsförskjutningarna i filmen "Interstellar". Hemma hos Strage pratar de om Airbournes nya självbetitlade album, om sitt allra första förbandsgig (åt Rolling Stones), om att turnera med Motörhead, om att samarbeta med Bryan Adams samt den legendariske producenten Mutt Lange, om att jobba i en studio ute i den australiska djungeln (där de fick kämpa mot ormar, orkaner plus den nyligen upptäckta jättegiftspindeln Big Boy) och om huruvida den "beer vinyl"-upplaga som släpps av nya skivan verkligen innehåller öl. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Som producent har Christian Karlsson jobbat med stjärnor som Dolly Parton, Britney Spears, Kylie Minogue och Madonna. Han är också medlem i trion Miike Snow och driver det egna EDM-projektet Galantis som snart ger ut cover-EP:n "The devil's tax return vol 1". Christian inledde sin musikaliska karriär som skejtpunkare i Loftahammar. Efter en flytt till Göteborg blev han hiphoppare och startade gruppen Goldmine som fick turnera med The Fugees. En remix av Jay-Z:s "Hard knock life" inledde Christians internationella karriär. Då hade han börjat kalla sig Bloodshy och tillsammans med Goldmine-keyboardisten Pontus Winnberg bildade han producentduon Bloodshy & Avant.Nu hälsar Bloodshy på hos Strage som en gång gav Goldmines debutalbum en sval recension (och fick ett kritiskt brev från Christian). Han pratar också om att lära sig allt om melodier från skejtpunken, om att cleara J Dillas samplingar postumt, om idolen Glenn Danzig, om ADHD och om att skriva Britney-klassikern "Toxic" till Kylie Minogue, vars team tackade nej och senare förbjöd Christian att berätta det för någon. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det är sent i september och Mauro Scocco hälsar på sin granne Fredrik Strage på Kungsholmen. Nya singeln "Skånegatan" är en "Born to run"-smäktande nostalgitripp till 1985 där Mauro sjunger om när han flyttade till sin första lägenhet på Södermalm, som då fortfarande var fullt av arbetarbostäder och ungkarlshotell. "För mig var det en kulturkrock. Jag hade vuxit upp på Östermalm där man inte hälsade på någon. Här sa folk: Tjeenare! Ska du komma in? Jag har satt på kaffe. Kan du ta min hund i en timme?"I nya "Hemma hos Strage" pratar Mauro inte bara om hur han inledde gentrifieringen av Södermalm utan också om sin trofasta kärlek till Rolling Stones, om att efterfesta hos Ulf Lundell, om vem Sarah egentligen var, om att sörja sin mor, om huruvida det går att sjunga om åtrå som 64-åring, om sambandet mellan hjärtesorg och kreativitet och om att detaljstudera ackordföljer i låtar av Frank Sinatra, Janet Jackson och Metallica. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Indie-pop-synth-kvartetten Paris från Södermalm blev våldsamt hypade i mitten av nollnolltalet. De hade skickat sin första demo till Hultsfredsfestivalen, oväntat fått göra sin livedebut där och därefter tackat ja till precis alla gig. Snart var Paris ett lika slipat som charmigt liveband som många trodde skulle bli nästa Cardigans eller Kent (vars upptäckare knöt dem till sin etikett). Riktigt så bra gick det inte. Efter 2012 blev det tyst om Paris och först nu återvänder de till scenen samtidigt som samlingen "Le retour de Paris" släpps. Inför comebacken hälsar vokalisten/keyboardisten Emma Nylén (även känd som electroartisten Emmon), vokalisten/gitarristen Annika Thorell (känd från Mad Men Band och This Diamond Ring) samt basisten Mattias Svensson (känd från gothbandet The Exploding Boy) på hemma hos Strage. De pratar bland annat om att använda strykbrädor som syntstativ, om att tacka nej till stora skivbolag, om kärleken till indiehjältarna Fidget, om att nästan få spela förband till idolerna Suede och Ladytron, om att lira på ett flak i Prideparaden, om att städa i stället för att slå sönder hotellrum och om hur Kites första stora hit inspirerades av att det tog slut med Emmas pojkvän. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hiphop-pionjären Dogge Doggelito är snart bioaktuell i Iván Blancos dokumentärfilm "Första blatten på månen" som skildrar hans långa karriär. Filmen visar triumfer (som när Latin Kings spelar förband till Gyllene Tider på ett fullsatt Ullevi eller Dogge tilldelas Cornelispriset) och mindre spektakulära stunder (som när han gör ännu en reklamfilm för Elgiganten och uppträder som tomte på ett ålderdomshem). Det är en av de bästa filmer jag sett om hur även en känd artist måste slita för brödfödan. Eller som Dogge själv rappade en gång: "Kredd och respekt betalar inte mitt barns blöjor." I podden pratar han också om sitt maniska autografsamlande, om att pussa drottning Silvia, om varför kvantitet är viktigare än kvalitet, om att leta efter Gud i Svenska kyrkan, Yorubareligionen och etiopisk-ortodoxa kyrkan, om varför han inte tror på månlandningen och om när han skulle bli astronaut och ramlade ner från ett hustak i Alby. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anja Huwe växte upp i ett välbärgat hem utanför Hamburg. Hon övervägde en karriär som makeupmodell innan hon hörde The Adverts låt "Bored teenagers" och blev punkare. Tillsammans med fyra andra unga kvinnor bildade hon gruppen Xmal Deutschland som debuterade med singeln "Scwarze Welt" 1981. Anja flyttade hemifrån och delade lägenhet på Reeperbahn med flera blivande Einstürzende Neubauten-medlemmar. En av dem, Alexander Hacke (som vid den här tiden var ihop med Christiane F, Tysklands mest kända ex-heroinist), föreslog att Anja och hennes vänner skulle försöka sig på en karriär i London eftersom de lät så brittiska. Skivbolaget 4AD nappade och snart turnerade Xmal Deutschland med Cocteau Twins och fick en stor publik på andra sidan kanalen. Albumen "Fetish" och "Tocsins" hjälpte till att forma den genre som snart blev känd som "goth". 1990 splittrades Xmal Deutschland och Anja Huwe sadlade om till tv-producent på Viva, Tysklands motsvarighet till MTV, där hon gjorde det elektroniska dansmusikprogrammet "Housefrau". Men hon skrev ingen egen musik utan blev i stället bildkonstnär. Först 2024 solodebuterade hon med albumet "Codes" och nu hälsar hon på hemma hos Strage för att prata om tyska punkupplopp och om sina blandade känslor inför att hyllas som gothdrottning. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Robert Fjällsby kommer från Karlstad, kallar sig Rob Coffinshaker och har sedan nittiotalet spelat i massor av olika band. Mest kända är The Coffinshakers som gör country med skräcktexter. Med sin mörka, djupa röst frontar Rob också de gothmanglande grupperna Die Oberherren och Underground Fire (vars nya album "Hollow grounds" är ett måste för Sisters of Mercy-fans). Ibland spelar han även bas i doom metal-projektet Timothy Griffith's Psychedelic Sunrise och gitarr i Gehenna, det milt sagt konservativa metalbandet från Forshaga som gjort låtar om att slå ner alla som har tribaltatueringar och kort hår. I nya "Hemma hos Strage" pratar Rob om hur han upptäckte att han kunde sjunga som Johnny Cash, om när han tillsammans med bland andra Tobias Forge och Nifelheim startade organisationen Headbangers Against Disco, om när Whale snodde en av hans textrader, om att använda sitt eget blod som trycksvärta och om sin kärlek till ZZ Top, svampplockning och mördarballader. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Johan T Karlssons lillasyster skulle gifta sig och han visste inte vad han skulle säga i sitt tal. I stället tog han en instrumental som han jobbat lite på och skrev en text om kärlek. "Jag klottrade ner den på en lapp. Och sjöng den själv framför dj-utrustningen i en illasittande kostym. Då började folk gråta. Det var mäktigt att få så starka reaktioner på något som jag bara slängt ihop."Låten till lillasyster fick titeln "Det snurrar i min skalle" och blev Johans genombrott som artist. Han hade just fyllt 30 och förlikat sig med tanken på att han kanske aldrig skulle kunna försörja sig på musiken. Internationellt blev "Det snurrar i min skalle" en av de största svensk- eller skånskspråkiga låtarna någonsin. Under namnet Familjen fick han turnera i avlägsna länder som Australien och Kuba. Nu hälsar Johan, som just fyllde 50, på hemma hos Strage för att prata om Familjens sjätte album "Terra firma", om att växa upp som synthare i Hässleholm, om att hänföras av Nitzer Ebb på Mejeriet i Lund 1991, om sin tid som turntablist i en hiphopgrupp från Perstorp, om tiden som springsjas, tepojke och tekniker i en Londonstudio där Sugababes och All Saints gjorde hits, om att samarbeta med Kent på deras mästerverk "Röd" och om vad han saknar mest som exil-skåning i Stockholm. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En sommar för snart 40 år sedan träffades Amir Chamdin och Rodrigo "Rodde" Pencheff på Barnens Ö. Det var fredsläger där ungdomar skulle lära sig om gemenskap och nedrustning. Amir var dj och Rodde var den ende som inte klagade på att han spelade hiphop. I stället tog han en mikrofon och började rappa. Amir kom från Södermalm, Rodde från Rinkeby och snart började de göra musik med Bechir Eklund från Skärholmen. De blev kärnan i ett kollektiv av rappare som var så många att de valde namnet Infinite Mass. Hemma hos Strage talar trion om att vinna rap-SM 1992, om att medverka i filmen "Sökarna", om första hitten "Shoot the racist" (som fick tidningar att kalla dem Ultima Tensta), om när de inte hade råd att betala för samplingar och i stället anlitade livemusiker som gjorde dem till mycket mer än ett hiphopband, om den efterlängtade vinylutgåvan av debuten "The infinite patio" och om kärleken till skivaffärer. Amir, Rodde och Bechir pratar också om sina parallella jobb som regissör, ljusdesigner respektive jurist. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.