Vad säger ni grabbar?

”Jag är ju mycket upp i det där nu – i att samla poäng, samla meriter. Man vill ju ha lite kulor i påsen.” Om att ta de första stapplande stegen ut i vuxenlivet och göra rätt saker. Om att samla erfarenheter, vuxenpoäng och livskunskap. Hur gör man det utan att bli tråkig, ointressant och ge upp den man egentligen vill vara? Men också om att falla tillbaka i gamla mönster. Och att vakna upp på akuten.

”Jag hade nån tanke för två veckor sen, jag satt och sket ba: Jag borde fan börja läsa nyheterna.” Om att hänga med i vad som händer, för att ha koll och något att snacka om. Men hur sållar man bland allt som flimrar förbi? Och hur hanterar man att ta in allt elände som händer i världen utan att själv gå sönder?

”Det är en sån typisk gymgrej – att det alltid är nån som lyfter alldeles för tungt, som dom inte kan. Eller nån som är lite för naken.” Om protein, testosteron och spänniga selfies. Om osköna kommentarer, gymkultur och vikten av självdisciplin.

”Det blir typ en blandning av en panikångestattack och en adrenalinkick. Det känns ändå jävligt härligt.” Om jakten på kickar, hjärndöda beslut och om att utmana ödet. Om pranks, blod och våldsamma lekar. Var går egentligen gränserna? Och vad är det egentligen som lockar?

”Så fort samhället utvecklas och du får en ny sak som du kan jobba med, då kommer du att använda det till sitt yttersta.” Om fejkade nyheter, hjärnröta och hundar som poddar. Hur ska man förhålla sig till det man ser och hör när den nya tekniken och AI gör det svårt att skilja äkta från falskt? Och hur får man kunskapen att fastna i skallen när all hjälp och information finns ett knapptryck bort?

”Ofta vill man ju landa lite i någonting som tar en lite tillbaka, som man vill kolla tillbaka på och vara i.” Om mammas köttbullar, spellistor från förr och favoritserier på repris. Om trygghetsbubblor, happy places och att längta tillbaka till en tid då allting var enklare. Hur lär man sig av sina erfarenheter och misstag utan att fastna i det förgångna?

”Man känner ju folk som gjort det mesta och man har koll på vilka som sköter vad. Och man har ju hört några släktnamn som man ska hålla sig borta ifrån eller vara lite på tårna runt.” Om skeva ideal, avtrubbning och ett hårdnande samhällsklimat. Om kriminalitet, gängvåld och droger. Hur påverkar det att växa upp med skiten, hur hanterar man stressen och oron? Och vad är det egentligen som lockar unga att kliva över gränsen?

De där kompisarna som alltid "glömmer" att swisha, hur får man dem att hosta upp utan att framstå som snål eller girig? Om att våga sätta gränser i vänskaper och kärleksrelationer. Och om konflikter.

”Det är ju riktigt kefft om man inreder dåligt och så tar man dit folk, det är ju stelt. Jag har lite prestationsångest.” Om att ta steget och flytta hemifrån. Om att skapa sitt eget och äntligen få sköta sig själv, men också behöva ta hand om allt. Om när drömmar möter verklighet och om prioriteringar.

”Å ena sidan vill man ju leva sina tjugis, men man vill också jobba och liksom starta livet på riktigt. Men det är så svårt att hitta kärnan – vad jag vill göra.” Om vilken väg man ska välja efter studenten. Finns det ens en sån? Och hur länge kan man skjuta upp sin vuxendom innan det blir pinsamt?