SAQMI Play podcast

Susana Blaustein Muñoz

0:00
34:04
Spol 15 sekunder tilbage
Spol 15 sekunder frem

This episode is both in Swedish and English

If you are English-speaking, you can find the English introduction further down which makes the talk easier to follow.

Längre ned kan du även se filmen SUSANA.
Further down you can also see the movie SUSANA.

I det här avsnittet av SAQMI Play möter vi den argentinska filmskaparen Susana Blaustein Muñoz, som med sin ständigt aktuella självbiografiska film Susana tidigt blev en queer pionjär. Filmen från 1980 är en av dom allra första svenska lesbiska historier som skildras i rörlig bild, Susana bodde nämligen i Stockholm ett tag i slutet av 70-talet och hängde bland annat i kretsarna kring Lesbisk front. Christina, hennes dåvarande finlandssvenska flickvän som också var ny i Stockholm, figurerar i filmen. 40 år senare kommer deras pånyttfödda kärlek att skildras i kortfilmen Old Love Dies Hard, som skulle blivit en längre uppföljare till Susana men som verkar förbli den drygt åtta minuter kortdokumentär den är idag.

Sitt breda internationella genombrott fick Susana Blaustein Muñoz 1985 med dokumentärfilmen Las Madres de la Plaza de Mayo som nominerades till en Oscar. Las Madres är en film om dom argentinska kvinnor som utmanade landets militärjunta och drev en enorm kamp för att få veta vad som hänt deras barn, som försvunnit under dom år Argentina var en militärdiktatur. Varje torsdag samlades mödrarna på torget Plaza de Mayo i Buenos Aires framför presidentens residens. Deras vita sjalar blev ett signum och rörelsen känd över hela världen.

Susana Blaustein Muñoz, idag 68 år, har examen i konst från Bezalel Academy i Jerusalem i Israel och en master i film från San Francisco Art Institute i USA. Idag bor hon återigen i sin hemstad Mendoza i Argentina.

Vi ska alldeles strax låta Susana själv berätta om sitt arbete. Hon nämner direkt sitt självporträtt Susana som kom till när hon studerade film i San Fransisco. Susana är en slags dagbok i rörliga bilder och ett möte mellan två systrar som valt olika sätt att leva sina liv. Susana väver samman cinema vérité och intervjuer till ett collage av stillbilder, amatörfilmer och animationer för att gestalta den kulturella kontext i vilken kvinnlig, sexuell och etnisk identitet formas. Hon ber sina familjemedlemmar, älskare, ex och vänner berätta om henne framför kameran. Vad tycker du om Susana? undrar hon. Filmen blev censurerad av den argentinska staten – som flera av Susanas filmer. Hon säger idag att det är nästintill omöjligt för henne att arbeta som filmskapare i sitt hemland.

Malin Holgersson och SAQMIs grundare Anna Linder, hade samtalet med Susana den 28 juni 2021.
Susana sitter i sitt hem i Mendoza i Argentina och vi sitter hemma hos Anna i Majorna i Göteborg.

Text av Malin Holgersson.

SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, sv/vit, 16mm.
Experimentell dokumentär om Susana Blaustein Muñoz liv. I sitt självbiografiska porträtt lämnar Susana hemlandet Argentina, för att leva sitt liv utanför det kulturella trycket från den latinamerikanska samhälls- och familjestrukturen. Det är en personlig och privat berättelse, likt en dagbok i rörliga bilder. Susana är en politiskt viktig film och en av de allra första svenska lesbiska historier som skildras och som bör ingå i ett svenskt kulturarv.

Fler filmer av Susana längre ned:

Trailer till filmen SUSANA:


Se hela filmen SUSANA
Pris: 40 kr. Pengarna går direkt till filmskaparen.

Relaterat material:

Screen: ‘Las Madres’ of Argentina
Text by Walter Goodman, The New York Times, April 2, 1986

Relationer blir film långt borta och nära, SvD
Text av Henrik Sahl Johansson, Publicerad den 4 augusti 2014.

Texts and films by Susana Blaustein Muñoz:

In this episode of SAQMI Play we meet the Argentinian filmmaker Susana Blaustein Muñoz, who became an early queer pioneer with her always relevant autobiographical film Susana. This film from 1980 marks one of the first Swedish lesbian stories to be portrayed in moving images, since Susana lived in Stockholm for a while in the late 70’s, and for instance hung out in the circles around Lesbisk front (Lesbian Front). Christina, her Finno-Swedish girlfriend at the time, who was also new to Stockholm, appears in the film. 40 years later their reborn love will be depicted in the short film Old Love Dies Hard, which was meant as a longer follow up to Susana, but seems to remain the slightly over 8-minute long documentary short that it is today.

Susana Blaustein Muñoz had her broad international breakthrough in 1985 with the documentary film Las Madres de la Plaza de Mayo, which was nominated for an Oscar. Las Madres is a film about the Argentinian women who challenged the nation’s military rule and waged a tremendous struggle for the right to know what happened to their children who’d disappeared during the years when Argentina was a military dictatorship. Every Thursday the women gathered at the Plaza de Mayo in Buenos Aires in front of the President’s residency. Their white scarves became a signum, and the movement grew famous all over the world.

Susana Blaustein Muñoz, now 68 years of age, has an art degree from the Bezalel Academy in Jerusalem in Israel, and a master in film from the San Francisco Art Institute in the USA. Today she once again lives in her hometown of Mendoza in Argentina.

In just a moment we’ll let Susana talk about her work herself. Directly she mentions her self-portrait Susana, which came to life while she was studying film in San Francisco. Susana is a kind of diary of moving images as well as a meeting between two sisters who’ve chosen different ways of living their lives. Susana weaves together cinema vérité and interviews to create a collage of stills, amateur films, and animations, to portray the cultural context in which female, sexual, and ethnic identity is formed. She asks her family members, lovers, exes, and friends to talk about her in front of the camera. What do you think about Susana? she wonders. The film was censured by the Argentinian state – just like many of Susana’s films. She says that today it’s almost impossible for her to work as a filmmaker in her home country.

Malin Holgersson and SAQMI’s founder Anna Linder had this discussion with Susana on the 28th of June, 2021.
Susana sits in her home in Mendoza in Argentina and we sit in Anna’s home in Majorna in Göteborg.
Text by Malin Holgersson. Translated to English by Alex Alvina Chamberland

Filmografi:

SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, Black/White, 16mm.
Experimental documentary about Susana Blaustein Muñoz life. In this autobiographical portrait, Susana leaves her native Argentina to live her life outside the strictures of Latin American cultural and family pressures. Susana interweaves cinema vérité interviews of her family and lovers with snapshots, home movies and even a Disney cartoon to render the cultural context in which female, sexual and ethnic identity is shaped.

See the film SUSANA
Price: 40 skr. The money goes directly to the filmmaker.

Las Madres; The Mothers of Plaza de Mayo, 1985, 64 min, 16mm. Co-directed and produced with Lourdes Portillo.
Nominated for an Academy Award for Best Documentary in 1986, Las Madres documents the courageous political actions of the Mothers of the Plaza de Mayo, a group of Argentine women who gather weekly at the Plaza de Mayo in Buenos Aires to remember the children that “disappeared” during the Dirty War (1976-1983).

La Ofrenda – The Days of The Dead (El Diade Los Muertos), 1989, 62 min. Produced and Directed by Lourdes Portillo and Susana Blaustein Muñoz. Filmed simultaneously in Oaxaca DF and San Francisco. A documentary exploring the varying cultural practices of the “Day of the Dead” in both Mexico and Chicano/a communities in the United States. Nominated for Grand Jury Prize at Sundance Film Festival 1989.

My Home: My Prison, 1993, 60 min.
My Home: My Prison is based on the autobiography of Palestinian journalist Raymonda Tawil, one of the first Palestinians to engage Israelis in dialogue twenty-four years ago. She was arrested several times by the Israeli military and accused of being a collaborator by some of her own people. Yet today, she is considered a pioneer of the peace process in the Middle East. My Home, My Prison is also about the struggle for women’s rights. Raised in a misogynistic society that limits the freedom of women. Raymonda grew into a person who dared to speak her mind. Now exiled in Paris, she remains controversial; her daughter Suha married Yasser Arafat. Directed with intensity by two Jewish filmmakers. Erica Marcus and Academy Award nominee Susana Blaustein Muñoz, the film, set against the backdrop of the last fifty years of the Israeli-Palestinian conflict, goes beyond traditional documentary by interweaving archival footage, interviews and reenacted scenes from Tawil’s memories, accompanied by dramatized excerpts from her writings. It screened at the Haifa Film Festival 1994 -1996.

Ave Phoenix, 1995, 27 min. Short Film. Directed, produced and written by Susana Blaustein Muñoz. Starring Mira Furlan a former actress of Emir Kusturica. Sponsored by AFI in Hollywood,

Awakening from Sorrow: Buenos Aires 1997, 2009, 40 min, Directed by John Knoop and Karina Epperlein. Produced by John Knoop, Susana Blaustein Muñoz, Karina Epperlein. A documentary about the rise of the movement called HIJOS. Children of the disappeared. The film is about a crucial moment in history when the grief of young Argentines – whose parents disappeared and were tortured and killed during the ‘Dirty War’ (Argentina’s dictatorship organized mass killings of civilian dissidents during the 1970s until 1983) erupts into public action, and becomes a cornerstone for social movements from South America to Serbia. Until these young people began to organize and demand explanations from their government, the predominant coping strategy has been to pretend that the missing are still alive. This film documents the power to transform pain into action to lift the veil of repression that has gripped a generation of young people.

Old Love Dies Hard, 2013, 8:30 min. This autobiographical film shows that there is no agelimit for falling in love. The story of Susana and Christina takes us from Stockholm to Buenos Aires. Susana and Christina met in their 20`s and reconnected via Facebook 35 years later. Their love was rekindled at age 60 and they made a commitment to settle together. Never say never is the message!

See the film Old Love Dies Hard:

Credits SAQMI Play:
Producenter: Anna Linder och Malin Holgersson
Design och kod: Vincent Orback
Komposition: Amanda Lindgren
Klipp och mix: Malin Holgersson
Ansvarig utgivare: Anna Linder

SAQMI Play produceras med stöd av
Kulturrådet och Göteborgs stad.

SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images

Flere episoder fra "SAQMI Play"

  • SAQMI Play podcast

    Exploration of Identities with August Joensalo and Demba Sabally

    53:39

    This episode is in English This episode is a recording of the event Nightfall which took place on Zoom in April 15, 2021. Nightfall is a series of events hosted by SAQMI in both online and physical space. The point of nightfall is to give a place for LGBTQ+ artists and filmmakers to talk about their work and processes – both for finished works and works in progress. During this nightfall we showed two films: Space is quite a lot of things by August Joensalo, An Ode to Self Exploration made by Sofia Aedo Zahou choreographed by Demba Sabally. Both films in this programme centered around the experience that we as trans and queer people go through of discovery and exploration of our identities.  Where An Ode to Self Exploration uses the body as a site to explore and project this newfound identity, Space is quite a lot of things dives into the abstract and dreamlike quality of internal exploration so you get this nice contrast between public/private.  Aesthetically there was also a really nice contrast between the two films, with An Ode to Self Exploration in the concrete city landscape and Space is quite a lot of things much more ethereal and natural. Good to note here that August was using the name Aniina during the time of this recording.  Bridge to Nika & Eliot After talking to Demba and August more about their processes and visions for their work, we brought in two of those featured in August’s film Elliot – who identifies as non-binary – and Nika – who identifies as a non-binary woman.* Here we wanted to continue this theme of self-exploration within our semi-public semi-private intercommunity space on a more personal level – to deepen the experience of the film. By bringing more personal experiences into the conversation to encourage those in the audience to share their experiences too. Biographies:  Sam Message (Host)Artist using culture to cultivate a more inclusive, supportive and sustainable LGBTQ+ community. Drag-something working with the surreal, the subversive and the political. Curator specialising in queer and feminist histories. Researcher of queering practice and theory. Evaluator and facilitator working with accessibility and engagement. Activist and active community member and socialite. All singing, all dancing, installations, workshops, tours happenings, the whole package. Currently curating for SAQMI and working on their new organisation Status Queer. August JoensaloAugust Joensalo is a Helsinki based film director and writer who uses film as a medium for creating relatable utopias for queer and trans people.They aim to find ethical ways to represent queer bodies on image, with a special focus on trans narratives. Through their practice, they propose alternative ways of being and existing in this world – ways that fall outside the binary of language, bodies, and identities. They are graduating from their MFA in Film at HDK-Valand in 2021. Homepage. Demba SaballyDemba is 24 years old and born and raised in Gothenburg, Sweden. Right now he’s working in retail and studying on the side. He’s always loved to dance and started voguing about 4 years ago, since then he’s competed in Stockholm, Oslo, Copenhagen and Paris. Elliot HagströmElliot is a queer and trans student studying education with a specialisation in arts and crafts. Their interests include community organising, visual expression, giving people cool haircuts and cute animals. Nika Dahlberg-MelinNika (b. 1986) is a visual artist based in Gothenburg, Sweden. She works in the intersection of photography and non-photographic visual languages, including sculpture, drawing, collage, written and printed text, and two-dimensional design. *During the podcast, Nika was described as identifying as non-binary at the time of recording when in reality she identified as a non-binary woman. Briefly about the movies that were shown during the evening: Space is Quite a Lot of Things by August Joensalo2021, 11:25 min, Color, Experimental DocumentaryCuriosity about a world without gender sets a journey through a world of jellyfish and disco uncles, creating space for four trans people to share how they relate (or not) to their own gender, imagine visions of their own queer utopia, and reveal whether gender can be felt in your toes. An Ode to Self Exploration by Sofia Aedo Zahou2020, 5 min, Color, Hybrid FilmA young man works in his father’s shop when he meets someone who, in the blink of an eye, broadens his perspective of himself and who he can be. An Ode to Self Exploration is a declaration of love for the different identities and nuances that exist amongst us. A short dance film built around the song Mussulo by the artist Mansa. Credits SAQMI Play:Producers: Anna Linder and Malin HolgerssonDesign and code: Vincent OrbackComposer: Amanda LindgrenEdited and Mixed by Malin HolgerssonHost: Sam MessageOriginal: Nightfall #6 curated by Sam Message and Kolbrún Inga SöringPublisher: Anna Linder SAQMI Play is produced with the support from The Swedish Arts Council and Gothenburg City. SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images
  • SAQMI Play podcast

    Susana Blaustein Muñoz – English version

    34:04

    This episode is in EnglishFurther down you can also see the movie SUSANA. In this episode of SAQMI Play we meet the Argentinian filmmaker Susana Blaustein Mūnoz, who became an early queer pioneer with her neverendlingly relevant autobiographical film Susana.  This film from 1980 marks one of the first Swedish lesbian stories to be portrayed in moving images – although Susana is not originally from Sweden, she lived in Stockholm for a while in the late 70’s – and was hanging out in circles involved with Lesbisk front (Lesbian Front). Christina, her Finno-Swedish girlfriend at the time, who was also new to Stockholm, also appears in the film. 40 years later their reborn love is depicted in the short film Old Love Dies Hard, which was meant as a longer follow up to Susana,But seems not to have made it past the 8-minute long documentary form that its in today. Susana Blaustein Munoz had her broad international breakthrough in 1985 with the documentary film Las Madres de la Plaza de Mayo, which was nominated for an Oscar.  Las Madres is a film about the Argentinian women who challenged the nation’s military rule and waged a tremendous struggle for the right to know what happened to their children who’d disappeared during the years when Argentina was a military dictatorship. Every Thursday the women gathered in front of the President’s residency at the Plaza de Mayo in Buenos Aires. Their white scarves became a symbol of their movement, and the movement grew famous across the world. Susana Blaustein Munoz, now 68 years of age, has an art degree from the Bezalel Academy in Jerusalem – Israel, and a master in film from the San Francisco Art Institute in the US. Today she once again lives in her hometown of Mendoza in Argentina.  In just a sec we’ll let Susana talk about her work herself. Straight off the bat she mentions her self-portrait Susana, which came to life while she was studying film in San Francisco. Susana is a kind of diary of moving images as well as a meeting between two sisters who’ve chosen different ways of living their lives.  Susana weaves together cinema vérité and interviews to create a collage of stills, amateur films, and animations, to portray the cultural context in which female, sexual, and ethnic identities are formed. In the film, she asks her family members, lovers, exes, and friends to talk about her in front of the camera. What do you think about Susana? she wonders. Just like many of Susana’s films – The film ended up being censured by the Argentinian state. She says that today it’s almost impossible for her to work as a filmmaker in her home country. Malin Holgersson and SAQMI’s founder Anna Linder had this discussion with Susana on the 28th of June, 2021. Susana is sitting in her home in Mendoza in Argentina and Anna and Malin are sitting in Anna’s home in Majorna in Göteborg.Text by Malin Holgersson. Translated to English by Alex Alvina Chamberland. Voice by Sam Message. Trailer for the film SUSANA: See the film SUSANAPrice: 40 skr. The money goes directly to the filmmaker Related material: Screen: ‘Las Madres’ of ArgentinaText by Walter Goodman, The New York Times, April 2, 1986 Swedish article:Relationer blir film långt borta och nära, SvDText av Henrik Sahl Johansson, Publicerad den 4 augusti 2014. Texts and films by Susana Blaustein Muñoz: Filmography:SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, Black/White, 16mm. Experimental documentary about Susana Blaustein Muñoz life. In this autobiographical portrait, Susana leaves her native Argentina to live her life outside the strictures of Latin American cultural and family pressures. Susana interweaves cinema vérité interviews of her family and lovers with snapshots, home movies and even a Disney cartoon to render the cultural context in which female, sexual and ethnic identity is shaped. See the film SUSANAPrice: 40 skr. The money goes directly to the filmmaker.Las Madres; The Mothers of Plaza de Mayo, 1985, 64 min, 16mm. Co-directed and produced with Lourdes Portillo.Nominated for an Academy Award for Best Documentary in 1986, Las Madres documents the courageous political actions of the Mothers of the Plaza de Mayo, a group of Argentine women who gather weekly at the Plaza de Mayo in Buenos Aires to remember the children that “disappeared” during the Dirty War (1976-1983). La Ofrenda – The Days of The Dead (El Diade Los Muertos), 1989, 62 min. Produced and Directed by Lourdes Portillo and Susana Blaustein Muñoz. Filmed simultaneously in Oaxaca DF and  San Francisco. A documentary exploring the varying cultural practices of the “Day of the Dead” in both Mexico and Chicano/a communities in the United States. Nominated for Grand Jury Prize at Sundance Film Festival 1989.My Home: My Prison, 1993, 60 min. My Home: My Prison is based on the autobiography of Palestinian journalist Raymonda Tawil, one of the first Palestinians to engage Israelis in dialogue twenty-four years ago. She was arrested several times by the Israeli military and accused of being a collaborator by some of her own people. Yet today, she is considered a pioneer of the peace process in the Middle East. My Home, My Prison is also about the struggle for women’s rights. Raised in a misogynistic society that limits the freedom of women. Raymonda grew into a person who dared to speak her mind. Now exiled in Paris, she remains controversial; her daughter Suha married Yasser Arafat. Directed with intensity by two Jewish filmmakers. Erica Marcus and Academy Award nominee Susana Blaustein Muñoz, the film, set against the backdrop of the last fifty years of the Israeli-Palestinian conflict, goes beyond traditional documentary by interweaving archival footage, interviews and reenacted scenes from Tawil’s memories, accompanied by dramatized excerpts from her writings. It screened at the Haifa Film Festival 1994 -1996.Ave Phoenix, 1995, 27 min. Short Film. Directed, produced and written by Susana Blaustein Muñoz. Starring Mira Furlan a former actress of Emir Kusturica. Sponsored by AFI in Hollywood,Awakening from Sorrow: Buenos Aires 1997, 2009, 40 min, Directed by John Knoop and Karina Epperlein. Produced by John Knoop, Susana Blaustein Muñoz, Karina Epperlein. A documentary about the rise of the movement called HIJOS. Children of the disappeared. The film is about a crucial moment in history when the grief of young Argentines – whose parents disappeared and were tortured and killed during the ‘Dirty War’ (Argentina’s dictatorship organized mass killings of civilian dissidents during the 1970s until 1983) erupts into public action, and becomes a cornerstone for social movements from South America to Serbia. Until these young people began to organize and demand explanations from their government, the predominant coping strategy has been to pretend that the missing are still alive. This film documents the power to transform pain into action to lift the veil of repression that has gripped a generation of young people. Old Love Dies Hard, 2013, 8:30 min. This autobiographical film shows that there is no agelimit for falling in love. The story of Susana and Christina takes us from Stockholm to Buenos Aires. Susana and Christina met in their 20`s and reconnected via Facebook 35 years later. Their love was rekindled at age 60 and they made a commitment to settle together. Never say never is the message! See the film Old Love Dies Hard: Credits SAQMI Play:Producers: Anna Linder and Malin HolgerssonDesign and code: Vincent OrbackComposer: Amanda LindgrenEdited and Mixed by Malin HolgerssonVoice: Sam MessagePublisher: Anna Linder SAQMI Play is produced with the support from The Swedish Arts Council and Gothenburg City. SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images
  • SAQMI Play podcast

    Gå ikke glip af nogen episoder af SAQMI Play - abonnér på podcasten med gratisapp GetPodcast.

    iOS buttonAndroid button
  • SAQMI Play podcast

    Susana Blaustein Muñoz

    34:04

    This episode is both in Swedish and English If you are English-speaking, you can find the English introduction further down which makes the talk easier to follow.Längre ned kan du även se filmen SUSANA.Further down you can also see the movie SUSANA. I det här avsnittet av SAQMI Play möter vi den argentinska filmskaparen Susana Blaustein Muñoz, som med sin ständigt aktuella självbiografiska film Susana tidigt blev en queer pionjär. Filmen från 1980 är en av dom allra första svenska lesbiska historier som skildras i rörlig bild, Susana bodde nämligen i Stockholm ett tag i slutet av 70-talet och hängde bland annat i kretsarna kring Lesbisk front. Christina, hennes dåvarande finlandssvenska flickvän som också var ny i Stockholm, figurerar i filmen. 40 år senare kommer deras pånyttfödda kärlek att skildras i kortfilmen Old Love Dies Hard, som skulle blivit en längre uppföljare till Susana men som verkar förbli den drygt åtta minuter kortdokumentär den är idag.Sitt breda internationella genombrott fick Susana Blaustein Muñoz 1985 med dokumentärfilmen Las Madres de la Plaza de Mayo som nominerades till en Oscar. Las Madres är en film om dom argentinska kvinnor som utmanade landets militärjunta och drev en enorm kamp för att få veta vad som hänt deras barn, som försvunnit under dom år Argentina var en militärdiktatur. Varje torsdag samlades mödrarna på torget Plaza de Mayo i Buenos Aires framför presidentens residens. Deras vita sjalar blev ett signum och rörelsen känd över hela världen.Susana Blaustein Muñoz, idag 68 år, har examen i konst från Bezalel Academy i Jerusalem i Israel och en master i film från San Francisco Art Institute i USA. Idag bor hon återigen i sin hemstad Mendoza i Argentina. Vi ska alldeles strax låta Susana själv berätta om sitt arbete. Hon nämner direkt sitt självporträtt Susana som kom till när hon studerade film i San Fransisco. Susana är en slags dagbok i rörliga bilder och ett möte mellan två systrar som valt olika sätt att leva sina liv. Susana väver samman cinema vérité och intervjuer till ett collage av stillbilder, amatörfilmer och animationer för att gestalta den kulturella kontext i vilken kvinnlig, sexuell och etnisk identitet formas. Hon ber sina familjemedlemmar, älskare, ex och vänner berätta om henne framför kameran. Vad tycker du om Susana? undrar hon. Filmen blev censurerad av den argentinska staten – som flera av Susanas filmer. Hon säger idag att det är nästintill omöjligt för henne att arbeta som filmskapare i sitt hemland.Malin Holgersson och SAQMIs grundare Anna Linder, hade samtalet med Susana den 28 juni 2021. Susana sitter i sitt hem i Mendoza i Argentina och vi sitter hemma hos Anna i Majorna i Göteborg.Text av Malin Holgersson. SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, sv/vit, 16mm.Experimentell dokumentär om Susana Blaustein Muñoz liv. I sitt självbiografiska porträtt lämnar Susana hemlandet Argentina, för att leva sitt liv utanför det kulturella trycket från den latinamerikanska samhälls- och familjestrukturen. Det är en personlig och privat berättelse, likt en dagbok i rörliga bilder. Susana är en politiskt viktig film och en av de allra första svenska lesbiska historier som skildras och som bör ingå i ett svenskt kulturarv. Fler filmer av Susana längre ned: Trailer till filmen SUSANA: Se hela filmen SUSANAPris: 40 kr. Pengarna går direkt till filmskaparen. Relaterat material: Screen: ‘Las Madres’ of ArgentinaText by Walter Goodman, The New York Times, April 2, 1986 Relationer blir film långt borta och nära, SvDText av Henrik Sahl Johansson, Publicerad den 4 augusti 2014. Texts and films by Susana Blaustein Muñoz: In this episode of SAQMI Play we meet the Argentinian filmmaker Susana Blaustein Muñoz, who became an early queer pioneer with her always relevant autobiographical film Susana. This film from 1980 marks one of the first Swedish lesbian stories to be portrayed in moving images, since Susana lived in Stockholm for a while in the late 70’s, and for instance hung out in the circles around Lesbisk front (Lesbian Front). Christina, her Finno-Swedish girlfriend at the time, who was also new to Stockholm, appears in the film. 40 years later their reborn love will be depicted in the short film Old Love Dies Hard, which was meant as a longer follow up to Susana, but seems to remain the slightly over 8-minute long documentary short that it is today. Susana Blaustein Muñoz had her broad international breakthrough in 1985 with the documentary film Las Madres de la Plaza de Mayo, which was nominated for an Oscar. Las Madres is a film about the Argentinian women who challenged the nation’s military rule and waged a tremendous struggle for the right to know what happened to their children who’d disappeared during the years when Argentina was a military dictatorship. Every Thursday the women gathered at the Plaza de Mayo in Buenos Aires in front of the President’s residency. Their white scarves became a signum, and the movement grew famous all over the world. Susana Blaustein Muñoz, now 68 years of age, has an art degree from the Bezalel Academy in Jerusalem in Israel, and a master in film from the San Francisco Art Institute in the USA. Today she once again lives in her hometown of Mendoza in Argentina.  In just a moment we’ll let Susana talk about her work herself. Directly she mentions her self-portrait Susana, which came to life while she was studying film in San Francisco. Susana is a kind of diary of moving images as well as a meeting between two sisters who’ve chosen different ways of living their lives. Susana weaves together cinema vérité and interviews to create a collage of stills, amateur films, and animations, to portray the cultural context in which female, sexual, and ethnic identity is formed. She asks her family members, lovers, exes, and friends to talk about her in front of the camera. What do you think about Susana? she wonders. The film was censured by the Argentinian state – just like many of Susana’s films. She says that today it’s almost impossible for her to work as a filmmaker in her home country. Malin Holgersson and SAQMI’s founder Anna Linder had this discussion with Susana on the 28th of June, 2021.Susana sits in her home in Mendoza in Argentina and we sit in Anna’s home in Majorna in Göteborg.Text by Malin Holgersson. Translated to English by Alex Alvina Chamberland Filmografi:SUSANA, 1980, US/Argentina, 25 min, Black/White, 16mm. Experimental documentary about Susana Blaustein Muñoz life. In this autobiographical portrait, Susana leaves her native Argentina to live her life outside the strictures of Latin American cultural and family pressures. Susana interweaves cinema vérité interviews of her family and lovers with snapshots, home movies and even a Disney cartoon to render the cultural context in which female, sexual and ethnic identity is shaped. See the film SUSANAPrice: 40 skr. The money goes directly to the filmmaker.Las Madres; The Mothers of Plaza de Mayo, 1985, 64 min, 16mm. Co-directed and produced with Lourdes Portillo.Nominated for an Academy Award for Best Documentary in 1986, Las Madres documents the courageous political actions of the Mothers of the Plaza de Mayo, a group of Argentine women who gather weekly at the Plaza de Mayo in Buenos Aires to remember the children that “disappeared” during the Dirty War (1976-1983). La Ofrenda – The Days of The Dead (El Diade Los Muertos), 1989, 62 min. Produced and Directed by Lourdes Portillo and Susana Blaustein Muñoz. Filmed simultaneously in Oaxaca DF and  San Francisco. A documentary exploring the varying cultural practices of the “Day of the Dead” in both Mexico and Chicano/a communities in the United States. Nominated for Grand Jury Prize at Sundance Film Festival 1989.My Home: My Prison, 1993, 60 min. My Home: My Prison is based on the autobiography of Palestinian journalist Raymonda Tawil, one of the first Palestinians to engage Israelis in dialogue twenty-four years ago. She was arrested several times by the Israeli military and accused of being a collaborator by some of her own people. Yet today, she is considered a pioneer of the peace process in the Middle East. My Home, My Prison is also about the struggle for women’s rights. Raised in a misogynistic society that limits the freedom of women. Raymonda grew into a person who dared to speak her mind. Now exiled in Paris, she remains controversial; her daughter Suha married Yasser Arafat. Directed with intensity by two Jewish filmmakers. Erica Marcus and Academy Award nominee Susana Blaustein Muñoz, the film, set against the backdrop of the last fifty years of the Israeli-Palestinian conflict, goes beyond traditional documentary by interweaving archival footage, interviews and reenacted scenes from Tawil’s memories, accompanied by dramatized excerpts from her writings. It screened at the Haifa Film Festival 1994 -1996.Ave Phoenix, 1995, 27 min. Short Film. Directed, produced and written by Susana Blaustein Muñoz. Starring Mira Furlan a former actress of Emir Kusturica. Sponsored by AFI in Hollywood,Awakening from Sorrow: Buenos Aires 1997, 2009, 40 min, Directed by John Knoop and Karina Epperlein. Produced by John Knoop, Susana Blaustein Muñoz, Karina Epperlein. A documentary about the rise of the movement called HIJOS. Children of the disappeared. The film is about a crucial moment in history when the grief of young Argentines – whose parents disappeared and were tortured and killed during the ‘Dirty War’ (Argentina’s dictatorship organized mass killings of civilian dissidents during the 1970s until 1983) erupts into public action, and becomes a cornerstone for social movements from South America to Serbia. Until these young people began to organize and demand explanations from their government, the predominant coping strategy has been to pretend that the missing are still alive. This film documents the power to transform pain into action to lift the veil of repression that has gripped a generation of young people. Old Love Dies Hard, 2013, 8:30 min. This autobiographical film shows that there is no agelimit for falling in love. The story of Susana and Christina takes us from Stockholm to Buenos Aires. Susana and Christina met in their 20`s and reconnected via Facebook 35 years later. Their love was rekindled at age 60 and they made a commitment to settle together. Never say never is the message! See the film Old Love Dies Hard: Credits SAQMI Play:Producenter: Anna Linder och Malin HolgerssonDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenKlipp och mix: Malin HolgerssonAnsvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Play produceras med stöd avKulturrådet och Göteborgs stad. SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images
  • SAQMI Play podcast

    Nasrin Pakkho och Eva Warberg om queer filmaktivism

    55:25

    This episode is in Swedish Hon har satt filmkameror i händerna på många unga aktivister. Möt filmskaparen Nasrin Pakkho i ett samtal med sin kollega och vän Eva Warberg. Om queer filmaktivism och Nasrins outtröttliga arbete i Göteborg och internationellt sen mitten av 1990-talet, då hon såg till att Kvinnofolkhögskolan fick en filmkurs. Under samtalet kommer vi att höra klipp ur Nasrin Pakkhos filmer Daniels kjol och Regnbågens sång. Nasrin Pakkho född 1954. Efter gymnasiet utbildad till skådespelerska, fyra år på Teaterutbildningen vid Teherans universitet i Iran. Nasrin har även producerat tre dokumentärfilmer för iransk TV. Nasrin jobbade som skådespelerska i tio år och i tre år som dramapedagog i Iran. Utbildad på Kvinnofolkhögskolan (allmän linje, 1991). Fortsatte sedan att undervisa på fortbildningslinjen och var med och startade feministiska studier på Kvinnofolkhögskolan. Nasrin har startat filmutbildningar på Kulturskolan Östra och Mölndals kulturskola och arbetar själv som dokumentärfilmare, producent, skådespelare (film och teater) och filmlärare i animation och video.Teaterföreställningen Kungarnas gård på Folkteatern i Göteborg var en hiphop musikal som Nasrin regisserade och skrev manuset till. Hon har arbetat inom folkbildningen i många år och känner att dess arbetsmetoder stämmer väl överens med hennes syn på människor och kunskap. Nasrin är pedagog sedan 40 år tillbaka och arbetar sedan 2013 som lärare i video på Kulturskolan Östa Göteborg. Nasrin Pakkhos nya film Jag vill bara komma hem får sin premiär den 30 september 2021 under West Pride Göteborg på Stora Teatern. Eva Warberg blev aktiv i den lesbiska rörelsen på Kvinnohuset i Göteborg 1979 och var med i olika musikgrupper på Huset för att sedan gå med i Lesbiska Feminister. Eva var med i gruppen som startade Kvinnofolkhögskolan 1985 och arbetar sedan dess på skolan som lärare i genus, samhälle och religion. Eva jobbade med filmkurser på skolan under många år bland annat med Nasrin. Evas berömda sång Överallt komponerades för den lesbiska kören Lucky Lips inför en spelning på Medborgarhuset i Stockholm 1992. Låten är även titel för Christina Kjellssons och Owe Dahlströms film Överallt om RFSL Göteborg från 1995 som visades den 6 februari 2021 i programmet Vi finns överallt som SAQMI arrangerade tillsammans med Göteborg konst.Som en hyllning till dessa två eldsjälar så släpper SAQMI tillsammans med Arkivet för Rosa Brus den hyllade skivan då och då av Eva Warberg från 2004. Mer om skivan här. Filmografi Nasrin Pakkho Nasrin Pakkho har gjort över 100 dokumentärer, dramadokumentärer, konstfilm, informationsfilmer och här kommer ett urval (för att se några av filmerna följ länkarna): Filmer som gjorts i Iran:1983 – Religiös ceremoni med rötter i dans och teater (två delar)1984 – Ljudet av fallande blad – film om spetälska2005 – Tomma händer (sve) Empty Hands (eng), 28 min (Dokumentär).Filmer som gjorts i Sverige och andra länder:1992 – Vad tycker du?, 1992 – När de sjunger (med Eva Warberg), 1994 – Den tredje platsen, 1995 – De reste till Kina (med Eva Warberg), 1995 – Jag vill ha båda (med Eva Warberg), 1996 – Agora, 1998 – En för alla alla för en (med Eva Warberg), 1999 – I will never be just one (med Eva Warberg), 1999 – The enemy other, 2000 – Ny Cirkus – 1 + 2, 2000 – Bondens egen marknad (med Eva Warberg), 2001 – En del (med Eva Warberg), 2002 – En hand klappar inte, 2002 – Alla kvickrötterna, 2003 – Kreativa Möten, 2003 – Längtan, 2003 – Gatsmart (med Eva Warberg), 2003 – Av tryck, 2004 – Agenda 21, 2004 – Radar 72, 2005 – Nike, 2006 – Staden möter vattnet, 2009 – Världsby (Dokumentär), 2009 – Teatersällskap, 2011 – Alldeles hemma här, 2012 – Kungarnas gård, 2012 – Det fanns ett liv innan (Dokumentär), 2012 – Traktorn, 2012 – EI WISH, 2012 – Traktorn i Mölndals Museum, 2012 – Väskan, 2013 – Regnbågens Sång (sve/eng), 58 min (Dokumentär), 2013 – Mellanplats, 2013 – Bergsjöns Kulturhus förening, 2014 – Knyta an, 2014 – Rådslag, 2015 – Bergsjön Kulturhus, 2015 – As usual (Konstfilm), 2015 – Säg HEJ i tusentals bitar Del 1, 2016 – Leyla (Kort spelfilm), 2016 – Säg HEJ i tusentals bitar Del 2, 2017 – Vi befinner oss i nuet, 2017 – The unread pages, 2018 – Yasmin Omar, 2018 – Jag skulle vilja leva i ett Göteborg, 2018 – Daniels kjol (Animerad kortfilm), 2021 – Minsta gemensamma nämnare, 2021 – Jag vill bara komma hem (Dokumentär). Premiär 30 september 2021.Övriga filmer av Nasrin Pakkho:1999 – En informationsfilm om Kvinnofolkhögskolan, 25 min. Elissa libanesiska – Göteborgs kulturkalas 2015. Najwa Karam – Göteborgs kulturkalas 2016. Nawal Al zoghbi – Göteborgs Kulturkalas 2017. Nancy Ajram – Göteborgs Kulturkalas 2018. Relaterat material: GP (22/1-2021) – Hon gör dokumentär om mångfalden inom trans, artikel om Nasrin Pakkhos nya film Jag vill bara komma hem. OBS prenumeration krävs. Nasrin Pakkho om Kai Heino priset 2020.Låten Överallt framförs på Medborgarhuset i Stockholm 1992. Credits SAQMI Play:Producenter: Anna Linder och Malin HolgerssonDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenKlipp och mix: Malin HolgerssonAnsvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Play produceras med stöd avKulturrådet och Stiftelsen Riksarkivarie Åke Kromnows Jubileumsfond SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images
  • SAQMI Play podcast

    Marit Östberg och Eli Levén om queer intimitet och sex på film

    57:14

    This episode is in Swedish I det här avsnittet av SAQMI Play kommer vi att lyssna till ett samtal mellan Marit Östberg och Eli Levén om och kring frågor som rör queer intimitet och sex på film. Marit och Eli lärde känna varandra under tiden de arbetade med RFSL:s tidning Kom Ut mellan 2006 och 2008, och har sedan dess på olika sätt varit verksamma inom queer film, konst och litteratur. Marits första film kom till genom projektet Dirty Diaries som handlade om att skapa feministisk porr, och Elis debutroman Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats inspirerade filmerna Pojktanten och Nånting måste gå sönder av Ester Martin Bergsmark. Numera är Marit en välkänd queer porrfilmsskapare och Eli har nyligen släppt sin andra roman Hur jag skulle vilja försvinna.  Författaren Eli Levéns båda romaner Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats (2010) och Hur jag skulle vilja försvinna (2020) berör skymningslanden mellan begär och utplåning, upprättelse och utsatthet. Med språket som hållande och lyssnande kraft låter Levén ofta sina karaktärer vistas i olika gränstillstånd som också berör det passiva: i sexualiteten i livets flöden i närheten till döden och andlighet. Levéns första bok gav upphov till två filmer: den internationellt prisade Nånting måste gå sönder (2014) och hybriddokumentären Pojktanten (2012). Marit Östberg är filmskapare, visuell konstnär och journalist. Hon gjorde premiär som filmskapare med ett bidrag till Mia Engbergs feministiska porrfilmsprojekt Dirty Diaries (2009). Hennes filmer är ett resultat av lärdomar och inspiration från de queera communityn i Berlin som hon samarbetat med de senaste 12 åren. En annan viktig inspirationskälla har varit resorna till queerfilmfestivaler över hela världen där Marit mött publik som längtar efter skamlöshet i relation till kroppar, sexualiteter och sex. Som journalist skriver Marit om konst och sexualpolitik och mellan 2006-2008 var hon chefredaktör för RFSL:s medlemstidning Kom Ut. Marit har en magister i litteraturvetenskap med genusinriktning och tycker möjligheten att gå på folkhögskolor är fantastisk. Både studier på Färnebo Folkhögskola och författarskolan på Biskops Arnö har betytt mycket för henne. Marit Östbergs hemsida. Mer om Marit Östberg och Eli Levén:BIBLIOGRAFI Eli Levén2010 – Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats. Norstedts. Release: 2010-02-03.2020 – Hur jag skulle vilja försvinna. Norstedts. Release: 2020-09-09. FILMOGRAFI Marit Östberg2009 – Authority, 16 min. Kortfilmsbidrag till Mia Engbergs feministiska porrfilmssamling Dirty Diaries. 2010 – Share, 16 min. Kortfilm om att förhålla sig till fler relationer än en. 2011 – Sisterhood, 47 min. Dokumentär om att göra queerfeministisk porr. Trailer till filmen.2013 – Full of fire, 10 min. Musikvideo till the Knife. Musikvideon kan ses på YouTube.2013 – The interview, 13 min. Intervjufilm om the Knife’s album Shaking the Habitual. Filmen kan ses på YouTube.2014 – Ladybeard, 2 min. Explicit performancefilm om hår och pärlor (inkluderad i Dirty Diaries nyutgåva i samband med 10-årsjubileet 2019).2015 – When We Are Together We Can Be Everywhere, 69 min. Ett käreksbrev och en film om en porrfilmskapare och hennes skådespelare. Trailer till filmen.2019 – Instinct, 23 min. En metafysisk kärlekshistoria om längtan efter möten bortom binära föreställningar om kön och sexualitet. Kortfilmen är ett samarbete mellan Ester Martin Bergsmark, Mad Kate, Adrienne Teicher och Marit Östberg (inkluderad i Dirty Diaries nyutgåva i samband med 10-årsjubileet 2019).2019 – Honey and Glitter, 16 min. En sensuell undersökning av kroppen genom honung och glitter. 2021 – Hold, 13 min. En kärleksförklaring till alla queera BDSM-communityn som hjälper kroppar att läka. Sommaren/hösten 2021 är den planerade premiären för kortfilmen Hold.  Relaterat material: Dirty Diaries – a collection of feminist porn. Några av Marits filmer kan streamas på PinkLabelTV som är en porrfilmssajt grundat av den banbrytande filmskaparen Shine Louise Houston. Filmerna kan hittas under Marits produktionsnamn Disorder Desire. Här finns även en intervju med filmskaparna bakom kortfilmen Instinct.När Marit spelade in kortfilmen Hold dokumenterades hon av filmskaparen Maja Borg. De dokumentära scenerna från inspelningen finns integrerade i Maja Borgs nya film Passion som hade sin världspremiär på CPH:DOX* den 23:e april. Kan ses online fram till 5:e maj 2021. I maj 2021 släpper Marit podden Learning From You i vilken hon intervjuar personer som har hjälpt henne att bli filmskapare. De som har medverkat i och arbetat med hennes filmer har fungerat som ett alternativt universitet, en filmskola byggd på queera relationer och nätverk. Podden kan du hitta här. Om Elis böcker:Hur jag skulle vilja försvinnaDe följer varandra genom livet, de är varandras kompass. Men när Felix försvinner vet Robin inte längre vad av honom själv som är kvar.New York är platsen som ska få Robin att glömma sig själv. En plats som är världens kaotiska centrum, en plats där allt är tillfälligt och till låns. Här kan erotiken, berusningen och våldet en gång för alla upplösa gränsen mellan honom och världen.Men har gränsupplösningen en yttre gräns? Går det att fly minnen när de en gång har satt rot i den egna kroppen? Och vilka blir konsekvenserna om den yttre gränsen passeras?Hur jag skulle vilja försvinna är en brutalt vacker roman om kärlek, sorg och frigörelse.Recension av Aase Berg i Kristianstadsbladet. Recension i SVD av Carl-Johan Malmborg Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på platsVi ska bli något du och jag Sebastian. Vi måste skydda det som är vårt.Det är Valborg i Vitabergsparken när Sebastian möter den märkligt frånvända Andreas. De inleder ett passionerat och omstörtande förhållande. Men innerst inne bär Sebastian en annan person inom sig, någon som han själv men ingen annan ser. Hon heter Ellie och ska en dag resa sig ur askan av honom.Eli Levéns debutroman från 2010 kretsar kring helgonbilden av Sankt Sebastian, genomborrad av pilar och fastbunden vid ett träd.Den belönades med Katapultpriset för årets bästa debut med motiveringen ”en intensiv och laddad skildring av en ung människas sökande efter identitet och tillhörighet”. Filmversionen Nånting måste gå sönder (2014), med manus av Levén, prisades internationellt och Saga Becker vann en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll.Recension av Tor Billgren. Recension i SVD av Paulina Helgeson. Artiklar av Marit Östberg om porr i tidningen OTTAR:2019 – Dirty Diaries 10 år – ett rum där kroppar existerar på sina egna villkor2018 – Porr utan kapitalism2012 – Mexico törstar efter sexuell frigörelse2009 – Nu kör vi! Credits SAQMI Play:Producenter: Anna Linder och Malin HolgerssonDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenKlipp och mix: Malin HolgerssonAnsvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Play produceras med stöd avKulturrådet och Stiftelsen Riksarkivarie Åke Kromnows Jubileumsfond SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images
  • SAQMI Play podcast

    Sam Hultin om queerpionjären Eva-Lisa Bengtson – del 1

    35:07

    This episode is in Swedish (the audio walk Eva-Lisas Monument is also available in English, further down) I det här avsnittet av SAQMI Play får vi höra historien om en av Sveriges queerpionjärer, transaktivisten Eva-Lisa Bengtson som levde mellan 1932 och 2018 i Stockholm, och som bland mycket annat startade Sveriges första klubb för transpersoner på 60-talet – Transvestia. Detta avsnitt hör ihop med det om queer sorg, som är ett samtal om vikten av queera sorgeritualer och därför släpps dessa delar samtidigt. Vi rekommenderar att lyssna på dom efter varandra. Transvestia, som Eva-Lisa Bengtson alltså startade på 60-talet, fungerar till en början som en brevklubb, men efter ungefär ett år börjar medlemmarna ses på riktigt i en lokal på Södermalm i Stockholm – den så kallade Spegelsalen. Av breven som skickades till Eva-Lisa från Transvestias medlemmar runt om i landet har konstnären Sam Hultin gjort videofilmen “Kära Eva-Lisa”, som är en del av Sam Hultins större projekt Eva-Lisas monument. Sam Hultin förvaltar Eva-Lisas privata arkiv som ligger till grund för monumentet och som kommer att bli tillgängligt i framtiden genom QRAB – Queerrörelsens arkiv och bibliotek i Göteborg. Genom att följa delar av Eva-Lisas liv synliggör Sam Hultin ett viktigt stycke stockholmsk och svensk homo- och transhistoria.  I detta avsnitt får vi höra den presentation som Sam Hultin höll online den 10 december 2020 på ett publikt event Nightfall #4 hostat av SAQMIs Anna Linder. Ibland hänvisar Sam till ett bildspel som hen visar, ett urval av bilderna kan du se här till höger. Allt eftersom Sam berättar kommer vi även få höra utdrag ur videoverket “Kära Eva-Lisa”. Kära Eva-Lisa, 2020, 35 min. Om du vill se videon i sin helhet kan du följa länken nedan. Se videon online hos Mint konsthall Audiotur/Audio Walk: Eva-Lisas Monument (Svenska/English) Läs även intervjun med Sam Hultin av Maya Nagano Holm Queer Story – podcast med Sam Hultin och Eva-Lisa Bengtson Omsorg och motstånd – Essä i Kunstkritikk av Sam Hultin Sam Hultin är konstnär och arbetar med performance och video utifrån sitt intresse för queer historieskrivning, identitet och gemenskap. Ofta består hens arbete av collage av personliga berättelser som tillsammans speglar större samhälleliga strukturer. Sedan 2018 arbetar Hultin med projektet Eva-Lisas monument som på olika sätt lyfter fram transpionjären Eva-Lisa Bengtsons (1932-2018) liv och gärning.  Credits SAQMI Play:Producenter: Anna Linder och Malin HolgerssonDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenKlipp och mix: Malin HolgerssonAnsvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Play produceras med stöd avKulturrådet och Stiftelsen Riksarkivarie Åke Kromnows Jubileumsfond SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images
  • SAQMI Play podcast

    Tanya Charif och Sam Hultin om queera sorgeritualer – del 2

    48:42

    This episode is in Swedish “Charlie får inte bara vara ännu en pinne i statistiken. Det var liksom dit mina tankar gick ganska tidigt och det säger ju nånting om att behöva hantera inte bara förlusten av nån man älskar utan också hantera orsakerna till förlusten.” Så säger Tanya Charif i samtalet om Queer Sorg som spelades in den 10 december 2020 via Zoom. Många i SAQMIs community har efterlyst samtal om sorg. Så i samband med konstnären Sam Hultins presentation av projektet Eva-Lisas monument om transaktivisten Eva-Lisa Bengtson som gick bort 2018, arrangerade SAQMI också ett öppet samtal om just sorg. Om hur queera sorgeritualer kan vara ett motstånd mot osynliggörande av queer identitet och om vikten av den queera gemenskapen eller den valda familjen i sorgeprocesser. Det här avsnittet av SAQMI Play är en något förkortad version av det samtalet. Medverkar gör Sam Hultin, konstnär som du kan höra mer av i den första delen av detta SAQMI Play-avsnitt och Tanya Charif, som är aktivist och utbildad socionom verksam i Göteborg. Tanya är specialiserad på normkritiskt inkluderingsarbete med särskilt fokus på kön och sexualitet. Den är även vice ordförande för HBTQ-rådet i Göteborg, utvecklingsledare på Kunskapscentrum för sexuell hälsa och startade GIA – Gays in Angered 2011. Vid några tillfällen plingar det till när Tanya pratar, det är för att samtalet ägde rum på zoom och vi släppte in publik som dök upp efterhand. Moderator Anna Linder Lyssna gärna på mer:Queer Story – podcast med Tanya Charif Hit kan du ringa om du behöver hjälp: Ring 112 om du behöver akut vård eller hjälp. 1177 Sjukvårdsrådgivning samt uppgifter om närmsta psykiatriska akutmottagning.  Mind 90 101 – Självmordslinjen.För dig som har tankar på att ta ditt liv eller för dig som är orolig för en anhörig. RFSLs stödmottagning – 020 34 13 16 Målgruppen är hbtq-personer som blivit utsatta för trakasserier, hot och våld. Bris – 116 111Hit kan du som är upp till 18 år vända dig för att tala med en kurator.  Credits SAQMI Play:Producenter: Anna Linder och Malin HolgerssonDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenKlipp och mix: Malin HolgerssonAnsvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Play produceras med stöd avKulturrådet och Stiftelsen Riksarkivarie Åke Kromnows Jubileumsfond SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images
  • SAQMI Play podcast

    Erotik med Antiffa Vänsterfitta och Kleopatra Caztrati

    44:32

    This episode is in Swedish Det här avsnittet av SAQMI Play är ett publikt samtal som hölls under utställningen Fantasiskogen på Galleri 54 i Göteborg den 28–30 augusti 2020. Tillsammans med SAQMI och Göteborgs underjordiska queer-avantgarde bjöd filmaren och konstnären Antiffa Vänsterfitta in till sin vildvuxna allmänning, dignande av Politik, Erotik och Döden. Antiffa Vänsterfitta, som ibland också går under namnet Lasse Långström, har gjort många filmer som till exempel Folkbildningsterror, Vem ska knulla pappa?, Antifa Faggots, Allsång mot Sverigebönen och musikvideon Vreden med Sara Parkman. Samtalet vi ska lyssna på är ett av tre som hölls i galleriet och som berör filmerna som visades. Just detta har temat Erotik och det hölls på Moderns dag. Inspelningen från galleriet kommer att varvas med ljud ur filmerna Vem ska knulla pappa, Konstnärsintervju och Folkbildningsterror. Medverkande är;Antiffa Vänsterfitta, De eviga jungfrurna av den magiska synden från Hisingens sexualmagiska anstalt, Butcharnas Butch och samtalsledare: Kleopatra Caztrati.Inspelningen gjordes lördagen den 29e augusti 2020 i Galleriet. Information om samtalet under utställningen:Moderns dag – EROTIKKleopatra Caztrati samtalar med Antiffa Vänsterfitta, Butcharnas Butch och de Eviga Jungfrurna av den Magiska Synden om antireproduktivt snusk, subversiva begär, makt, dominans och underkastelse. Läs mer om Fantasiskogen Om Galleri 54 Göteborg Via länkarna nedan kan du se några av de filmer som Lasse Långström aka Antiffa Vänsterfitta har varit inblandad i genom åren: YMN, 2020, 1:40 minTrailer till Cinema Queer av Lasse Långström Vreden, 2019, 5:22 minMusikvideo av AB Hemska ord / Kim Ekberg, Lasse Långström & Sara Parkman Trailer till Vem ska knulla pappa?, 2017, 1:30 minav Lasse Långström Gråt Allians Av Vårt Hat / Cry Alliance Of Our Hatred, 2010, 5:32 minav Verklighetens Folk Trailer till Folkbildningsterror, 2014, 1:04 minav Antiffa Vänsterfitta och Göteborgs Förenade Musikalaktivister Credits SAQMI Play:Producenter: Anna Linder och Malin HolgerssonDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenKlipp och mix: Malin HolgerssonInspelat live av: Oliver Sjöberg, Qtech ABAnsvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Play produceras med stöd av Kulturrådet och Stiftelsen Riksarkivarie Åke Kromnows Jubileumsfond SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images
  • SAQMI Play podcast

    Marie Falksten om den första svenska lesbiska filmen

    38:05

    This episode is in Swedish I det här avsnittet av SAQMI Play möter Anna Linder och Malin Holgersson konstnären Marie Falksten. Som en del av kollektivet Tjejfilm gjorde Marie den första kända svenska lesbiska filmen Eva och Maria, som premiärvisades 1983 på dåvarande queerklubben Touch i Göteborg. Inspelningen gjordes via Skype den 5 november 2020. Marie Falksten är född och baserad i Göteborg. Under gymnasietiden drog hon till Israel för att jobba på kibbutz och återvände sen efter studenten för att läsa hebreiska och gå på konstskola i Jerusalem. Tillbaka i Sverige pluggade hon konsthistoria på universitetet och gick på Konstindustriskolan, som idag är Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. Efter sin examen där började Marie studera film vid Dramatiska Institutet i Stockholm (kurser i dramaturgi, filmfoto, redigering, video)Marie är född 1948 i Göteborg och har varit verksam sedan 1979 som konstnär och filmare. Marie var även mycket aktiv inom föreningslivet i Göteborg och skapade platser för lesbiska konstnärer, författare och filmare genom att anordna mängder av kulturarrangemang.Se filmen på Filmarkivet.se och läs även intervjun från 2017 av Jesper Larsson, filmvetare.Se även Maries hemsida med bilder, målningar och pressklipp.OM FILMEN EVA OCH MARIA:Synopsis:En film om kärlek mellan två kvinnor.En positiv film om kärlek mellan två unga kvinnor. Filmen tar sikte på lyckan och glädjen i en lesbisk relation. Här finns den första förälskelsens osäkerhet och glädje. Vi följer Eva och Marias känslor, hur deras kärlek växer och mognar. Vi möter förståelse och tolerans men också fördomar och oförstånd från släkt och vänner.Eva och Maria träffas och blir kära på körskolan. Filmen handlar om reaktioner från kompisar och föräldrar. En utbildningsfilm med syfte att ge en positiv bild av kärlek mellan två unga kvinnor. Filmen producerades av kvinnofilmkollektivet Tjejfilm, som också bidrog till den feministiska filmverksamheten på Kvinnohuset i Göteborg, där Kvinnobion arrangerade filmfestivaler, seminarier och workshops. Filmfakta:Regi: Tjejfilm, Manus: Marie Falksten, Mary Eisekivits, Annalena Öhrström, Filmfoto: Marie Falksten, Maria Brännström, Musik: Mary Eisikovits, Annbritt Ryde, Brittmarie Brax, Ljud: Annalena Öhrström, Stina Sundberg, Klippning: Marie FalkstenPremiär: 3/10-1983, 29 min, Färg, Original 16 mm normalbild (1,37:1), Optisk mono, Produktionsbolag: Filmkollektivet Tjejfilm, Produktionsstöd av Socialstyrelsen, RFSL och RFSU, Filmlaboratorium Filmteknik AB. Distribution: Tjejfilm och Kvinnofolkhögskolan GöteborgMedverkande:Isabella Murray, Marika Nasiell, Mia Breide, Monika Englund, Sven-Erik Goude, Svea Hagsgård, Lars Lund, Anders Näslund, Björn Ryfors Pressklipp i Aftonbladet den 10 oktober 1983 Pressklipp Vi ser på kortfilm Filmen Eva och Maria vann hederspris vid DYKEYE – Queer & Feminist Video Festival i Stockholm 1999. Festivalen arrangerades under två år 1998 och 1999. Initiativtagare: Cecilia Neant Falk (nu Sander Neant Falk), Katarina Johansson och Jenny Sahlström. Vid festivalen visades även filmen Manhood av Mia Engberg som ingår i projektet Queer Moving History. FILMOGRAFI MARIE FALKSTEN:Eva och Maria (1983, 29 min)Bokbussen kommmer (1981, 23 min) Filmen gjordes tillsammans med Annika Geijerstam och Stina SundbergPictures from Dublin (1973, 7 min)En stillbildsfilm av Marie Falksten. Ljud av Annalena Öhrström. About Eva and Maria: (from Marie Falkstens archival material at SAQMI)Eva and Maria in love with each other!The film concentrates on the happiness and joy in a lesbian relationship, not the possible problems and conflicts. The two girls meet at a driving school. Here you have the awkwardness, the uncertainty and the exaltation in a first love. We follow Eva and Maria´s feelings evolve and see how their love matures.In the film are also Maria´s parents. Maria´s mom is understanding, she sees that their love is something that gives them happiness and strength, something positive for her daughter. Maria´s dad on the other hand feels both provoked and frightened by his daughter´s lesbianism. This is evident in his prejudiced outbreaks against Maria and in his lack of knowledge and understanding of another way of living. Gruppen Tjejfilm började planera och arbeta med filmen Eva och Maria i slutet av 70 talet och fortsatte efter att den var färdig 1983 med att distribuera filmen via Biofem som bildades i början av 1983 och som även distribuerade några andra filmkollektivfilmer från Norge och Danmark. Biofem som bildades i början på 1983 och verkade under några år framåt. Kvinnobion startade 1979 och höll på i 5 år. Här visades cirka 70 filmer och varje termin visades en barnfilm. Credits SAQMI Play:Producenter: Anna Linder och Malin HolgerssonDesign och kod: Vincent OrbackKomposition: Amanda LindgrenKlipp och mix: Malin HolgerssonAnsvarig utgivare: Anna Linder SAQMI Play produceras med stöd av Kulturrådet och Stiftelsen Riksarkivarie Åke Kromnows Jubileumsfond SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images
  • SAQMI Play podcast

    Del LaGrace Volcano

    48:00

    This episode is in English In this episode we talk to Del LaGrace Volcano, an artist and activist based in Sweden for 15 years. Del is best known as a still photographer and has been photographing queer scenes and queer personalities & celebrities since the 1970s, mainly in San Francisco and London. They have made several photographic monographs, including The Drag King Book in collaboration with Jack Halberstam in 1999. Del appears in the documentary Venus Boyz from 2002 and have themselves made an unknown number of short movies during their up to now 40-year artistry. In fact, SAQMI is now in the process of digitizing some of Dels’ movies and making them accessible for an audience. Born in California 1957, Year of the Fire Rooster. Del LaGrace Volcano is a gender variant visual artist and cultural producer working with the body and gender/sexual identity notions for both social, political and personal purposes. Volcano is considered one of the pioneers of queer photography. Their work focuses on troubling the constructs of gender, sexuality and the corporeal body as a form of public intervention and antidote to heteronormative culture. Del LaGrace Volcano studied photography at the San Francisco Art Institute from 1979 – 81 eventually gaining an MA in Photography Studies at the University of Derby in 1992. As Della Grace/Del LaGrace Volcano they produced five photographic monographs: Love Bites, 1991, an exploration of lesbian sex culture. The Drag King Book, 1999, (in collaboration with Jack Halberstam) an exploration of drag king culture in both the USA and Europe, Sublime Mutations, 2000, (foreword by Jay Prosser) is a retrospective look at Volcano’s photographic work from the 1990s. Sex Works, 2005, (afterword by Beatriz Preciado) which examines the history of sexuality of queer scenes and Femmes of Power, 2008, (with Dr. Ulrika Dahl), the first photographic monograph that celebrates queer and alternative expressions of femininity in the USA and Europe. Del LaGrace Volcano homepage FILMOGRAPHY:1977 – Nipomo Queen, 30 min, Super 8 documentary about my sister who ran for Elks Rodeo Queen. Stolen when Del left SF for London 1981. 1984 – 1984 – Year of The Rat Woman, 1998 – Pan Sexual Public Porn AKA The Adventures of Hans & Del, 12 min1999 – A Prodigal Son, 15 min1999 – Journey Intersex (with Cara Lavan), 25 min 2000 – The Passionate Spectator, 10 min2005 – Gender Queer: Qu’est-Ce Que C’est? with Cara Lavan, 5:50 min2008 – Trans Sex – Lesbian Sex Mafia, 9 min (Slide Show)FILMS/TV by others:2000 – Sex & The City, HBO, Photographs from The Drag King Book 2002 – Kobra, SVT12003 – Venuz Boys by Gabriel Baur2011 – Embarrassing Bodies: Living with Intersex, Channel 4, UK2012 – Malou, TV42017 – Raised Without Gender a Vice documentary2018 – Pirate Boys by Pol MerchanBOOKS:1992 – Love Bites – Photographs by Della Grace1999 – The Drag King Book, together with Jack Halberstam2000 – Sublime Mutations2005 – Sex Works 1978-2005 2008 – Femmes of Power – Exploding Queer Femininities together with Ulrika Dahl Credits SAQMI Play:Producers: Anna Linder and Malin HolgerssonDesign and code: Vincent OrbackComposer: Amanda LindgrenEdited and Mixed by Malin HolgerssonVoices: Kolbrún Inga Söring and Sam MessagePublisher: Anna Linder SAQMI Play is produced with the support from The Swedish Arts Council and the National Archivist Ingvar Andersons Fund. SAQMI - The Swedish Archive for Queer Moving Images

Få adgang til hele det store podcastunivers med gratisappen GetPodcast.

Abonnér på dine favoritpodcasts, lyt til episoder offline, og få spændende anbefalinger.

iOS buttonAndroid button
© radio.de GmbH 2022radio.net logo